Hemma igen

Efter fem dagar på resande fot uppe bland fjällen så känns det ganska platt att vara hemma igen. Ratten är utbytt mot ett oengagerat och ifrågasättande – vad sätta händerna på?
Borde inte vara så svårt men väl när jag stiger inom dörren så kläms jag ihop till en urvriden skurtrasa. Trött och olustig.
Ser mig omkring och fångas inte av en enda gnista om att sätta igång med något – trots att blommorna behöver vattnas – golv och mattor behöver dammsugas – badrummet ser ut som jag lämnade det – köket med bänkar och spishäll är inte kliniskt rena precis – och soppåsen hänger fortfarande kvar i sin hållare. Ok, det fanns inget i den som luktade illa. Så pass ordningsam var jag ändå, innan jag låste dörren.

Nomad, vandrare – alltid på väg någonstans. Då mår jag bra. Få tillfredsställa mitt estetiska öga på den fägnad som passerar förbi. Den här gången en nostalgisk tripp dit jag varit förr – då när allt fanns på plats och livet hade fått en mening igen. Det var lika outsägligt vackert som då – dessa fjäll med sina mättade färger i gult, grönt och rött. Höstens avsked och snön som ligger på lur att åter få lägga sitt täcke över alltihop.

Nå, så blev det vardag igen. Idag, till tröst, fick jag sjunga av mig lite på förmiddagen. Opretentiöst och enkelt. Nu 25 tanter som sjunger bara för att kunna gå hem och må bra. Lufta lungorna, spetsa öronen, andas med magen och stå på benen i 1,5 tim. Den värme som har uppstått emellan oss börjar kännas i hela gruppen. En samhörighetskänsla som gör mig varm. Alla accepteras precis som den är och troligtvis är det för att alla har förstått att vi möts och gör just detta för att må bra. För vår egen skull s.a.s.
Jag har körsångat största delen av mitt liv och många gånger har det känts som om prestationen är den viktigaste. Körledare som nagelfarit in i minsta lilla ton/not. Detta till trots att jag aldrig varit med i någon proffs-kör, utan enkla amatör och någon gång i kyrkliga sammanhang.

Tankarna går. Hit och dit och hänna sitt jag och gör ingen nytta alls. Skriver om ingenting egentligen men det kan präntas ner det också, för vem fan ska jag samtala med. Här finns ingen och Bamse, den lille kraken, gör så gott han kan.

En strof ur en sång vi sjöng idag:

Min klocka har stannat under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår…..

En annan strof som ligger kvar:

Nu blåser storm där ute och stänger sommarns dörr
det är för sent för att undra och leta
jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta…..

2 reaktioner på ”Hemma igen

  1. Bra att du fick sjunga, tror det är hälsosamt – och vackra sånger var det visst också. Den du citerade underst är väl ”skynda dig, älskade, skynda att älska” – den är vacker, Eina Tauro tror jag hon hette som skrev den och jag tror också att den skrevs till Tove Jansson, men det kan vara inbillning… Här är jag i ungefär samma känsloläge som du därhemma – i morgon ska Jan och jag gå till hans doktor och förmodligen få besked om vad skiktröntgen av hjärnan gav – han är allt mera frågande och ställd inför de vardagligaste saker, sover mycket sittande i soffan, får tvingas ut på en kort promenad med rullatorn. Livet är inte kul, inte hans, inte mitt och inte ditt. Nog av – solen skiner i blåsten, Molly fick ut mig en vända till och flera lär det bli. Jag har dammsugit lägenheten så att det ser riktigt fräscht ut, och ska leta rätt på en fönsterputsare. Där slutar mina ansträngningar.
    Kram på dig, var lite glad åt att vi lever, både du och Bamse och jag – med flera.

    Skickades från E-post för Windows 10

    Från: bergalott
    Skickat: den 18 september 2018 15:09
    Till: margaretaborjesson@telia.com
    Ämne: [New post] Hemma igen

    bergalott posted: ”Efter fem dagar på resande fot uppe bland fjällen så känns det ganska platt att vara hemma igen. Ratten är utbytt mot ett oengagerat och ifrågasättande – vad sätta händerna på? Borde inte vara så svårt men väl när jag stiger inom dörren så kläms jag ihop ”

    Gillad av 1 person

    1. Ja sång är hälsosamt. Den andra sången är den som Helen Sjöholm sjunger: Utan dina andetag, och då gråter jag. Den är sååå fin. ..Sen är det väl klart att vi ska vara glada åt att vi lever. Det går ju ingen nöd på oss 🙂 Men att du har det jobbigt med din f.d man begriper jag så väl. Det är en långsam och sorglig process som en anhörig bara kan stå bredvid och se på. Göra vad som behövs och vara behjälplig på de sätt man kan. du gör ett bra jobb Margareta. Heder till dig! ❤ och Kraaaaaaaam

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s