Tvekar…

… att sätta fingrarna på tangenterna för att skriva något. Det borde inte kännas så, för det s-k-a vara nyttigt att få ur sig tankarna efter en morgon och nu förmiddag. Men troligtvis har det passerat allt för mycket tid, för att åter fånga det som flyktat förbi.
Alltnog så har telefonen gått varm. En ganska stor sak ”nu om dan”. Men… tillståndet är sådant att jag inte förmår att påminna mig om vad det handlade om. Inte utan ansträngning iaf. Så är det. Okoncentrerat och icke närvarande kan i det fallet vara försvaret.
Igår skrev jag ett svar till en bloggare som för tillfället mådde ganska risigt. Kände igen mig och drabbades av att lätta hjärtat med en liten påminnelse om att vi inte är några egentliga pessimister. Men… huxflux så gick det inte iväg på vanligt sätt. Och lika bra var väl det. Men det är ganska skönt att läsa att andra har det näst intill likadant i tillvaron. Den är ju inte alltid så rosenskimrande. Det gäller att ta till vara på de ljusglimtar som uppenbarar sig och när kvällarna kommer så går det faktiskt att räkna in en hel hög.
Sen ska man ju räkna upp allt vad som har betydelse och som är värdefullt för att peppa igång fläkten in till endorfindepån (helst på morgonen), så att det sprider sig ut i varenda cell. Helst igenom hjärnbarken också.
😀

En reaktion på ”Tvekar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s