Krasst konstaterande

Och det är att jag blivit en gnällspik, ja ännu värre, en sabla bitch. Det kunde jag konstatera igår när jag blev blockerad av en bil vid ett filbyte på väg till en övning. Vad jag vräkte ur mig fick mig att skämmas. Tur att jag var ensam. Inte ens Bamse var med. Han hade väl hoppat högt i förskräckelse.

Så… nu jädraranåda ska jag göra allt jag kan för att återgå till min, vad jag trott vara,  positiva syn på livet. Kanske att helt enkelt för var dag skriva ner det roliga i kråksången.

”Förr om dan” fanns ingen hejd på lustigheterna. Kanske var det en egenhändigt ihopknåpad medicinering för att hålla allt ont utom dörren? Inte vet jag men det hjälpte, tyckte jag. Dessutom fick jag betalt. Hahaha… jo, det är sant. En gång i veckan skrev jag ett kåseri till en tidning och på den tiden hade jag en katt om hette Tusse. Han figurerade som en egen personlighet och när jag slutade skriva åt tidningen så frågade läsarna efter ”hon med Tusse”. Rätt kul faktiskt. Tusse blev en karaktär och jag kan gott skicka honom en tacksamhetens tanke för hans bedrifter och medverkan.

”Nu om dan” har jag en pudel som heter Bamse. Visserligen har han attityd men ingen egentlig personlighet (om man kan/får säga så) som katten Tusse. För visst skiljer sig de båda åt. En katt är en katt med egen integritet medan en hund styrs och blir som sin matte/husse. Inget att orda om men …. tja, jag vet inte vart jag vill komma med det…. ?

Idag, trots ett rusk utanför fönstren, så ligger en hel dag framför som ska fyllas av positivt tänk……………………..

*Det var en gång en man som gick med i en klubb för roliga historier. Han satte sig ner i ringen av berättare som, vad han insåg, kände varandra väl sedan långvarig samvaro. 
Nu var det så att istället för att berätta, så hade deltagarna numrerat historierna med ett nummer. Han satt som ett fån och förstod ingenting när någon ropade t.ex 25 och alla skrattade gott och nästa person gjorde likadant. 82, 14, 22, 102, osv. 
När det blev hans tur var han fortfarande brydd men hade förstått principen, så han klämde i med 275 och tänkte att så många historier har de väl inte. Döm om hans förvåning när alla deltagare vrålade av skratt och nästan ramlade av stolarna. 
Han frågade försynt mannen bredvid sig, när denne hämtat sig en aning, om varför de skrattade så gott. 
– Men för höge farao, den har vi aldrig hört förut.* 

😀

4 reaktioner på ”Krasst konstaterande

  1. Du, det är hopp om livet här inne. Ibland känns livet så drygt och tråkigt, men det går ju över. Jag brukar känna mig som en med en stor kork, jaja hahaha, det är ju en tolkningsfråga var den sitter, korken alltså. Jag dyker ner i grumligt vatten då och då, men flyter alltid upp relativt snabbt med min kork. Så nu slänger jag in korken till dig, låna den.
    På tal om Tusse var det i Allers eller Allas en kåserande favorit höll till, var det du?
    Kram ❤

    Gillad av 1 person

    1. Moahahhaha….kork….den var bra! 😀
      Annars brukar sonen min använda korkmetaforen om jag påstår att jag behöver tänka lite..
      Då snusar han i luften med ett småleende på läpparna och muttrar lite: Ja, jag tycker väl att det luktar lite bränd kork!
      De barna de barna 🙂
      Nej inte var det en veckotidning av den kalibern men väl en länstidning inom länet jag bor i.
      Tackar och tar emot korken med största nöje ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s