Mitt eget lilla Aniara

När skrivlusten finns men ingenting nytt, ingen ny idé känns lustfylld, brukar jag titta in bland mina gamla anteckningar som bara ligger där som små eller stora funderingar. Snabbt nerskrivna och när jag råkar lyfta fram dem så ser jag, korrigerar och drar ifrån, lägger till eller låter dem ligga i ro. Det här är en dikt som jag förmodligen fångade i mitt eget lilla perspektiv på världsordning av religion och politik. Kanske en liten fingervisning om att jag enkom, inte kan påverka det som händer där ute i världen.

 

Hon och han var ut och gick en dag
då plötsligt utan att de visste
ett brak de hörde i ett slag
varav deras kroppar riste

Ut de for på gammastrålen
in i svarta rymden utan mål
runtomkring hördes alla vrålen
i skräck – på alla tungomål

En vagn av klar kristall skulle föra
dem runt att finna vägen hem
men ingen av dem kunde köra
ingenting kunde rädda dem

Ingen gud lyssnade eller förnam
ångesten i denna villervalla
Alla tillbad sin gud med olika namn
ropen hördes genom rymden skalla

Jag satt på min veranda just då det hände
ett plask så våldsamt utifrån fjärden
jag visste inget – mera kände
att de ändå fått ett slut på himlafärden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s