Nu har alla helgon fått sitt…

… och nu återgår vi till vardagen. Dagar som kommer att flyta på (tror vi) i rasande fart (just det) och de flesta helgonen blir glömda inför Fars dag – Advent – Jul och Nyår – Trettondedag – Knut och säkert någon mer dag som jag i stunden säkert har glömt. Så kommer våren sakta smygande och då blir andra tongångar med Påsk, Mor och Pingst och så ramlar Midsommaren in fortare än vi hinner blinka.

Vad håller vi människor på med? Är det så sabla tråkigt att leva så traditioner måste förgylla tillvaron. Men mycket är ju sprunget ur religionen och sitter väl som berg – väl inprogrammerat av överhet som ville hålla mänskligheten på plats med rutiner. Långsiktig social fostran med pekpinnar av etik och moral. Men så menade väl inte vikingarna? Det där med moral hade de nog inte snappat upp på sina färder.

Fasta som berget är de längesedan uppfunna. Hur ska Vetebullens dag t.ex överleva? Den med många andra som dyker upp och som har mer berättigande än vetebullar. Barnens dag försvann, fast många försöker ruska liv i den igen.

Helgonlik känner jag mig inte när födelsedag firas, för jag har slutat fylla år och med det erkänner jag min önskan om en alldeles ny högtidsdag – MIN DAG.

Den kunde jag känna av under perioder i livet. Dag ut och dag in pågick denna unika upplevelse av min dag, och jag är i stunden så otroligt tacksam över att det var så. För fy attan vilka trasiga liv det finns. Hujedamej.

Så vad som än händer så har jag fått leva lycklig och fri – vördad och älskad av, ”helgonen”.

🙂

 

3 reaktioner på ”Nu har alla helgon fått sitt…

  1. Oj vad jag håller med dig om alla konstiga traditioner vi förväntas hålla fast vid – är inte mycket för sådant. Jag brukar prata med mina helgon utan att det behöver vara en särskild dag – men vi var till kyrkogården och satte ett par murgrönor på Mats grav, och grät sorgset tillsammans, fd maken och jag. Och det var gott – nu är vi hemma hos honom, han (och jag och Molly) har varit till frisören. Den promenaden som inte är alltför lång är vad han orkar med numera… Kram på dig/M

    Gillad av 1 person

  2. Håller i stort med, eftersom jag inte började bry mig om ”helgonen” förrän efter mammas bortgång. Är inte ”slav” under det nu heller, men måste säga att kyrkogårdarna är fantastiska upplevelser ihop med Alla helgon. I år blev det inget besök, då vi inte hade tid … men jag lider inte av det heller 😉
    Sedan 2013, när mamma gick bort, har jag gjort flera spontanbesök till kyrkogården. Senast i juni före semestern 🙂
    Det är något som aldrig hände förr. Har aldrig tidigare i mitt liv haft behov av att besöka gravarna.
    Minns att jag under Alla helgon 2013 även letade efter min mormors gravsten, med ficklampa i mörkret. Jag visste ungefär var den var, för någon gång har jag ju varit där även om det var länge sedan … men i mörkret kunde jag inte hitta den. Åkte dit dagen därpå när det var ljust, för att bättre kunna se inskriptionerna.
    Nu när jag lärt mig var den finns får även den graven ett besök av mig, varje gång jag är där 🙂 Det är inte ofta, men 1-3 ggr om året i alla fall.
    Kramelikram

    Gillad av 1 person

  3. Håller med och ändå inte. Jag är ju mitt i barnbarnens jul, påsk, midsomrar osv. Det är inget jag vill missa, god mat, lek och skratt tillsammans slår det mesta. För mig är det så skön känsla att vara där mitt i röran av ungar som leker, gråter, gnäller, skrattar, så där som ungar är.
    Kyrkogården får inte besök varje år och de gånger vi är där vill jag gråta, tjuta, yla det värsta jag kan. Alla andras sinnesstämning sugs in i mig och jag vill inte stanna upp just där, får skärpa mig varje gång. De jag vill besöka ligger inte i vanlig grav med sten, nej, de är spridda bland minneslundar som är utomjordiskt vackra med alla ljus på Allhelgona helgen. Men jag vill nog ha den där vanliga graven att rikta mig till. Gör vi ett besök, så är det till min makes föräldrars grav.
    Jag är inte så mycket för det där pyntandet inför dessa speciella helger, men maken den ståndaktige tennsoldaten pyntar och jag suckar. Några snygga tomtar till jul, påskkärring i fönstret och lite gullefjun på någon bänk räcker för mig.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s