Ingen jympa här inte

Inte med fingrarna – inte med  kroppen – inte med hjärnan. OCH datorn håller på att lägga av. Kan inte begripa annat när jag inte kommer in på befintliga sidan. Men det gör detsamma. Går ju att skriva ändå – så länge det håller.

Men lusten fattas. Har inget att ”säga” liksom. Dagarna löper på. Javisst. I tystnad. Utom idag då det är tisdag, då får jag iaf sjunga en stund. Jädrar anåda vad jag tar i. Gör av med frustrationen att inte tala mer än om jag kanske möter någon i trapphuset.

Tyst är det. Borde vara van nu. Den nyblivna unga änkan i grannhuset lägger ut på facebook hur tråkigt hon har – ingen att komma hem till. Tystnaden och att inte ha kvar det invanda. Någon att dela sin tid med. Men det var en fin begravning i måndags. Jag var med förstås och satte mig avsides som grannar bör. Officianten spelade piano som en virtuos och sjöng ”Håll mitt hjärta”, t.o.m. bättre och med ännu större känsla än originalet. Min stora favorit Björn Skifs. Men han får stå ut med det. Han har ju ingen aning. (babbel)

Hon, grannen, är färsk inom gebitet kan man säga. Som tur är har hon sina barn och inte heller är hon gammal. Och det här med att vara gammal och ensam skrev jag färdigt ett råmanus om och skickade över det till skrivargruppen, där ett gäng unga friska förmågor får ta hand om det ifall de vill. Snabbt ville jag göra mig kvitt det jag lovat så lektören (beskrivarblogg) får ursäkta att jag inte lade ner mer arbete på det hela. En liten teaterpjäs utan brytpunkt Från en någorlunda positiv inledning stupar den rakt ner i skiten.

Vad mer har hänt? Måste fråga mig för jag kommer inte ihåg så mycket. Skriver upp i almanackan men när bladet är vänt så är det glömt. Men jag kommer ihåg att jag varit ut till mitt lilla andningshål på landet. Bamse är så innerligt lycklig att få springa fri och ha sällskap av både glada människor och en smått galen bordercollie.

Jo, så har jag ringt upp mina två barn, bara för att höra rösterna på dem. Tja, jag vet hart när inte om de lever eller försvunnit från jordens yta. Så kan det gå när inte haspen är på. Men får sådana barn men förtjänar heter det. Och jag är ju snäll. Jo, det är jag visst det!

Men på lördag smäller det till. Då ska jag till Vingåker och lyssna på mina vänners måg som är operasångare. Häftigt. Gillar musik men har fått avstå att resa till Köpenhamn i februari för det var planerat sen tidigare att lyssna på honom i La Boheme där han ska ha huvudrollen. Men Bamse slök pengarna i augusti så det får räcka gott med Vingåker. Ser fram emot detta.

Nä, nu får det räcka. Nu har jag pratat av mig lite med mig själv och ska göra kvällsrundan med min lilla Plutt. Han är nybadad och lurvig. Tänker inte klippa honom så mycket för pälsen värmer – även på en pudel. Själv har jag ingen päls – än. När kylan kommer blir det en stå-päls. Brrrr….

🙂

 

4 reaktioner på ”Ingen jympa här inte

      1. Definitivt! Det bästa med Vingåker var att jag bodde nära skogen och kunde låna grannens hund för långa härliga skogsprommenader 🙂

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s