Någonting har hänt…

… eller också har det hänt något som jag inte fattar – än.

Nu när det var måndag och redan tisdag morgon, så känner jag mig glad. Hahahaha… just det. När jag vaknade idag så infann sig en känsla som inte har funnits på länge. Som om ett lock tagits bort från en kokande kastrull. Redan igår började det bubbla och ångan ville ta vägen någonstans. Ut, förstås men inte på deeet viset utan inne i huvudet. Nu har jag väl vaxproppar i öronen och munnen förseglad av invand tysthetstejp, typ silver, men den befriande känslan av lättat tryck där inne i huvudet gav energi till rörelse.
Som jag tidigare nämnt har jag ihärdigt skjutit ifrån mig den där gnällkänslan över kroppuslingen och kanske det, av någon anledning, fått fäste i det undermedvetna.
Som den amatörpyskolog jag är så är detta sant förstås.

Nåväl. Igår började jag med att möblera om. Jag som inte haft kraft till att dammsuga ens. Det stora tunga bordet förflyttades, med list, från ett rum till ett annat och skrivbordet in där bordet stod. Mattuslingarna står hoprullade på balkongen och köket är redo för både fest och trevnad. Kaktusarna flödar i fönstret med sina färger av vitt, rosa och rött. En trevnadskänsla infann sig när det var färdigt och jag började pynta. Ja, jag plockade fram lite av mina gamla pryttlar som legat nerpackade eller undanställda långt inne i något skåp ända sedan jag flyttade från stan sommaren 16. Nu står mor och far på en hylla i sina små miniatyrramar och lite annat smått och gott.

Jag har inget problem med att pynta i skiten för någon grundstädning finns inte plats för nu. Tar det vartefter jag flyttar på pinalerna. Och passar på att vara flitig när nu andan ääännntligen faller på och annat skit hålls i bakgrunden.
Funderar allvarligt på om jag inte fick med mig en ängel hem. Ja, den där befriande musikupplevelsen – om inte den satte fart på något inom. Trevnaden med gamla goda vänner om så bara för ett dygn, hade förmodligen också sin verkan. Möte med andra som bevisar att ensam inte är stark. Att det är med varandra vi lever och har ork med dagar som är för tomma på mänsklig kontakt. Jag har haft nog av den varan. Visst kommer locket att ramla över mig igen men med den här känslan som infunnit sig, så har jag fått en återblick i det som var jag en gång.

Så de så… 😀

 

3 reaktioner på ”Någonting har hänt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s