Pratar med mig själv

Det måste jag sluta med. Obehagligt när jag går omkring och muttrar när ingen ska höra. Det här självpratandet blir lätt en vana. Iofs så pratar jag med Bamse precis som om han vore en människa, men jag får ju inget vettigt ur honom.
”Vad säger du om det, Bamse?
”mrruff”, svarar han, eller också glor han fånigt på mig.
Stackars hund. Pudel eller inte så fattar han inte ett smack. Ändå påstås det att pudel är den näst bästa av raserna som fattar snabbast om vad som är på gång. Bordercollie ska visst vara en aning smartare. Det här får de som är kunniga uttala sig om. Raskrig uppstår troligtvis men det utan att någon går sta och blir kränkt. Inte hundarna i alla fall.

Nu har jag muttrar högt hela morgonen över den sk. kompisen som inte kan låta bli att ringa i ett kör. Kollade upp hur många samtal som löpt in under november och det är ca 30 stycken. Ett fåtal har jag svarat på och ett par gånger ringde jag upp ”för skam skull”.     Jag blir så trött. Angående ordet kränkt, så känner jag mig faktiskt lite åt det hållet. Under helgen som var hade jag min systers barnbarn här och det visste vederbörande om. Men ett litet meddelande på telefonen så frågades det: Hur går det med besöket?
Skitsaker kan tyckas men det är inget emot det som skvalar ur regionala radion just nu. Det handlar om varför vi tycker att tisdagar är speciellt värdelösa – eller inte. Hahahahahaaa… stånk… stön…

Men det handlar väl om kommunikation, kan tro. Fylla ut den ordlösa och tomma tid som absolut måste fyllas av ljud. Bäddas in med musik i alla tänkliga former dessutom som inte stämmer med mina öron. Det finns som tur är avstängningsknappar och den används flitigt för att jag ska kunna kommunicera med Bamse. Men….då blir det så sabla tyst och det är då jag sätter igång. Mummel, mutter, småprat, om ditt och datt. Tror att jag pratade med disktrasan nyssens när jag torkade av köksbänken. ”Du borde läggas i tvättkorgen snart för du börjar lukta illa!”

Annars har jag en liten lust att sätta mig att skriva noveller. Helst dråpliga som får humöret på topp, eller allvarliga som får mig att nästan gråta. Hur som haver får jag anpassa mig i stunden. Ska tänka efter om det står någon och väntar på tur. Det brukar vara så. Oberättade händelser som någon människa ur min fantasi vill förmedla.

Någon tycker säkert att jag är tokig som resonerar så här, men det fungerar. Huvudsaken att jag slutar att prata med mig själv.
😀

2 reaktioner på ”Pratar med mig själv

  1. Hördudu, vare sig vi hörs i tystnaden eller skriver så pratar både du och jag med oss själva – hela tiden. Så fortsätt du att prata med Bamse eller disktrasan (släng den i tvätten först) – skulle vilja säga att det är alldeles normalt när man faktiskt är ensam. Spelar väl ingen större roll om Bamse bara stirrar eller muttrar till svar, han gör ensamheten en aning mindre. Och skriv dina noveller, du har många i dig – själv hushållar jag… Är innerligt trött på det, men det fungerar just nu inte om jag inte gör det. Ansökan om färdtjänst har sju veckors handläggningstid, minnesmottagningen har ännu inte kallat oss igen och remissen för ännu en hjärtkoll för fd maken har inte heller blivit verklighet – tröttsamt hur kommunal äldreverksamhet (inte) fungerar. Kram på dig hursomhelst

    Gillad av 2 personer

  2. Jag säger som mamma: det är bäst att prata med sig själv för då får en de svar en vill ha 😉
    Jag alltid pratat för mig själv, det påstås vara väldigt vanligt bland ensambarn, och det är klart – oftast har det inte funnits någon annan att prata med…
    Kramar vännen, till dig och Bamse ❤❤❤

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s