Grådagar

Lovade mig själv, när jag började med den här bloggen, att inte bara vara den hurtmaja som jag egentligen inte är. Jovisst, fasaden finns och kan kopplas på i ett nafs men det finns lite för många grådagar då det pyser över.

Om jag börjar med depressionen som en varningsklocka, för det andra den längtan som kommer till den definitiva och njutningsfulla slutstationen.
Vet inte riktigt var jag står på den pågående skalan. Men jag vet att under en depression, en långt gående sådan, infunnit sig ett ”låtgå – skitidet – vadspelardetförroll” – fenomen. Ett apatiskt leverne i en social isolering som tydligt visar att det är fara på färde. Upplevelsen är uppenbar och det finns inget att göra åt det. Att hålla sig i kragen och låtgå-tanken fortsätta? Döstädningen har avstannat i brist på energi. Allt har gått i stå som norrmännen så finurligt fångat i ordet.

Visst, jag ser mig omkring via media. Så mycken klokhet och så mycket skrämmande som flyter in. Så otroligt mycket mer väsentligt än mitt eget vara eller icke vara. Jag, en liten skit, därtill kvinna som befinner sig på kanten av vad hon mäktar med. Trött på livet och har ingen familj att dela sorg eller glädje med. Vare sig mina egna eller deras.

När fan blir gammal blir han profet, är ett gammalt uttryck som jag fick med mig redan som barn. Är jag där nu? Känner så ibland när jag ser den politiska flatheten bl.a. Men vad kan jag göra. Inte ett smack, för vad hjälper det. Att Amazonas skogar mals ner till flis och fraktas till lilla Svedala och värmer huvudstaden. Hos våra egna tvångsbeordrade skogsägare som fällt sina skogar ligger virket och multnar. Djuruppfödning inom våra gränser som utförs enligt gällande lagar trakasseras av miljöaktivister istället för att de skulle ta och se sig omkring på de riktigt stora djur/miljöbovarna. De där som hellre dödar djur i tusenden och gräver ner dem i massgravar så att inte priserna sjunker.  Att det fordras koleldning med enorma utsläpp för att framställa annan energi (det får den som läser försöka klura ut själv) som klimatsmart ska framföra våra fordon. Vilken upp och nervänd värld. Profet eller idiot – spelar ingen roll. Jag kan inte påverka. Jag gick blind genom livet och då kan jag fortsätta med det. Behöver inte nu med profetanda framföra mina åsikter om att hela planeten är till salu. Det hinner sannolikt ändå uppdagas inom ett par nya generationer.

Tvärsan världsligt elände så har den förbenade tv-apparaten börjat osa mat. Ja, det är ju mat eller bak i hart när varenda kanal.

Nääääääääää… nu skrattar jag här för mig själv. Men det var gott att häva ur sig lite.  😀

En reaktion på ”Grådagar

  1. Grådagar, skrev visst om dem jag också, igår eller så. De gör något med en. November gör något med en, eller åtminstone mig, sedan många år. Nu är det inte stort bättre, även om det är december. Ensamhet är inte hjälpsamt. Kramar dig och önskar att saker och ting vore lättare – all omvärldsstress kan vi inte göra mycket åt, det börjar få omvänd effekt på mig. Jag skiter i miljö, den sk kulturprofilen och Lena Andersson, att vi inte har någon regering och att politikerna ö h t är flata och oproffsiga! Så. Hoppas nu den här grådagen blir aningen ljusare, här är det faktiskt små hål i det grå. Kram på dig

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s