Något som dröjer sig kvar

Jag har också haft en trevlig julafton. Trots att jag inte bidrar med något annat än min medverkan som familjemedlem, så välkomnades jag av muntra GodJul-rop från alla möjliga håll när jag steg inom dörren hemma hos sonen. Dottern var redan på plats och in väntades mormor och morfar som hämtades av min son.

Mitt när vi så småningom var samlade i köket, ja jag tror att det var nästan samtliga, så utropade min sonhustru plötsligt: Jag älskar er allihop! Några slutade inte prata och då ropade hon med lite högre röst: Hör ni vad jag säger? Jag älskar er allihop!

Något hände inom mig. Kände att hon fått en insikt om hur skört livet är och hur tacksam hon är över sin familj. En hel sådan med mycket stor sammanhållning och kärlek.
Kanske att hennes allvarliga hjärtproblem fått henne att fokusera på livet. Vad vet jag, men en del ligger säkert i detta. Hon har s.a.s. fått starta om sitt hjärta två gånger nu under loppet av ett år. En slags frysning av knutorna på hjärtat som inte håller takten. Låter invecklat och därför ger jag mig inte in på något utvecklande rent medicinskt.

Hon berättade senare att hon under hela hösten i stort sett sovit sig igenom den. Det enda jag sörjer över är att hon inte har velat belasta mig med detta. Här har vi alltså gått på varsitt håll och inte delgivit varandra på något sätt. När jag frågat så är allting bra och jag är lika förbaskade dum. Men… mina egna åkommor krympte till ärtstorlek när jag hörde hennes rop om sin kärlek där i köket, omgiven av sina kära och med mat och godsaker som hon och min son och barnbarnen fixat ihop.

Något som dröjer sig kvar… för alltid!

🙂 ❤

 

 

4 reaktioner på ”Något som dröjer sig kvar

  1. En dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi leva.
    Det är lätt att fokusera för mycket på första delen av den meningen och glömma bort den andra halvan…
    Härligt när någon ”väcker” en och släpper in ljuset ❤❤❤

    Gillad av 1 person

  2. De orden, hennes, väckte något inom mig, alla vi som varit nära känslan, tanken att livet är skörare än vi som friska trott. Tror de klack till i dig.
    Mysigt att du har haft en bra julafton med hela familjen, det hade jag med och nog är det helande. Kram

    Gillad av 1 person

  3. Precis så. Även om min önskan inte är att de unga ska behöva komma för nära. Tids nog så ramlar den där dökänslan in men då är den liksom en naturlig åkomma. En acceptans som ingår liksom.
    Och visst är det som du skriver – helande, att umgås en stund med de som står en alldeles nära. Så helande så jag ännu i dag är uppe med tuppen och ska ut med min trogne följeslagare. 😀 ❤ Kram och go fortsättning.

    Gilla

Lämna ett svar till Laila Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s