En helt knäpp novell …

… ifall någon har tråkigt nu i helgen. Jag har ju fastnat mellan Ymer och nyår 2018.

 

Jag heter Urd
och nu ska jag berätta varför människorna inte har någon svans.

 

Vid min brunn invid Yggdrasils rot har jag tillsammans med mina två systrar Verdandi och Skuld bott och verkat redan innan jättar och gudar gjorde sig till herrar över skapelsen. Det är vi som bestämmer över ödet, varandet och nödvändigheten.
Utan att använda ett forntida språk som ingen begriper idag, ska jag framföra denna lilla förklaring till båtnad för er som råkar läsa mina run… förlåt, ord.

Det var urjätten Ymer som startade det hela. Han formades av smältvatten som kom från eld och is. Han åt sig mätt på kon Audhumblas juver som flödade som floder av livgivande mjölk. På det fick han paltkoma och svettades ymnigt varvid en man och en kvinna växte fram ur hans armhålor. Jo, så var det.
Kossan Audhumbla slickade fram en ståtlig man ur isen och med den skaffade hon sig barn och ett av hennes barnbarn döpte hon till Oden. Det är en lång historia så jag har kortat den i stora drag.

Då, i begynnelsen hade alltså människorna svans. Helt klart när ursprunget var en ko, för ni vet väl hur en ko ser ut där bak? Jätten Ymer var säkert inte helt utan han heller, det har jag bestämt för mig. De här stora människorna hade kanske inte så mycket att vifta på svansen åt, men ändock kände de en viss glädje när de såg hur världen steg upp ur haven och de fick en jord att leva på. Då viftade de på svansarna och var glada. Detta pågick i eoner och svansen nyttjades flitigt för att visa varandra vilket humör de var på. Ja, de hade på den tiden ännu inte ett utvecklat språk.

Men, den där Oden växte till sig och blev en besynnerlig man. Slog ihjäl Ymer och använde hans kvarlevor till att forma en ny värld. Gjorde sig till den störste av gudar. Herre över alla andra som vartefter steg upp ur dimmorna. De ville också vara med att dela kakan av makt. De härjade fritt och slogs inbördes och det blev uppdelning av olika raser. Jättar och dvärgar, för att inte tala om att Oden skapade de första två människorna av två vackra träd. De fick sig tilldelat en egen värld som han kallade Midgård. Men svansarna hängde med och det måste ha med gener att göra. Sådant fanns redan på den tiden.

På Odens tid fanns Sol och Måne. Två vackra barn som av gudarna blev satta på himlen för att ge ljus och mörker. De jagades över himlavalvet av två förklädda ulvar som till slut, i den tidens ände, fångade dem och slukade dem. Då blev det skumt. Men innan dess var det ett sådant herrans liv att människorna i Midgård förskrämda böjde sig till jorden av rädsla för gudarna som slogs som dårar. Marken gungade, himlen genomkorsades av blixt och dunder, mörkret var ogenomskådligt varpå svansarna blev kortare och kortare eftersom de inte användes och min syster Skuld beslutade att helt enkelt klippa av dem för gott. De var ju inte nödvändiga.

Så kom då Ragnarök. Slutstriden som fick världen att rämna och jorden lade sig till vila. Endast något fåtal av människor överlevde men de avlade av sig och till slut fick de åter uppleva en gud som skulle förse dem med glädje och ge dem omsorg.  Svanslösa men glada var de, men den nye guden förstod så lite eftersom han var ung och oerfaren. Han hade inte som jag och mina systrar varit med från allra första början. Jag funderade allvarligt på att anlita en psykolog åt den oerfarne för att han skulle få lite självinsikt. Funderade även på om han inte skulle behöva en kurs i skrattets utövande för att få honom själv lite gladare. Det trodde jag skulle bli bra för människorna i Midgård. Något haltande i utövandet och med sina stentavlor som förebild fortsatte han sitt värv. Människorna i Midgård gillade honom för han menade ju ändå väl. På eget bevåg lärde de sig att själva använda hjärnan och på den vägen är det. Skuld är fortfarande sur för att hon inte fick klippa av hans tråd och Verdandi som tyckte att det skulle få vara, är fortfarande i tvivelsmål. Själv överlämnade jag det hela åt ödet.

Nå, hur är det idag? Det har ju visat sig att guden gick fram med både hot och våld men att människorna trots det fick behålla skrattet. Det om inget annat var väl bra? Här i norden lärde de sig att passa på när guden vände ryggen till. De hade den långa resan från Ymer, Asar, Vaner, Hel och Midgårdsormen i allt för gott minne.

Mycket har hänt. Människorna flyger i stora burkar som dånar genom luften, och de har även uppfunnit ett himlastyrt spindelnät för att ha kontakt med varandra. Jag och mina systrar har också tillgång till detta ”under” efter att vi blev kontaktade av ett tele-com-bolag. De talade med eld och lågor om alla fördelar med ett sådant, så vi antecknade oss för ett gemensamt familjeabonnemang. Bolaget var så tillmötesgående att de istället för bokstäver bytte ut tryckknapparna till runor och talade om för oss att översättningen med automatik översattes till alla språk. Samtidigt tyckte de att vi skulle ha en tv-skärm här nere i vår brunn, så nu når världens händelser in här vid Yggdrasils rot och vi kan i lugn och ro se på här hemifrån. Som antenn fungerar örnen som sitter i Yggdrasils topp. Han tar in flera kanaler från de nio världarna och vi har blivit varse att det finns fler gudar där ute som vi inte visste något om. Buddha, Mohammed och andra som människorna vördar. De tycks komma någorlunda överens med vår egen, förutom några avarter som tas om hand av människorna själva. Människorna har fått ryggrad kan vi konstatera härifrån vår underjordiska utpost.

Våra saxar har rostat eftersom vi inte längre har tid med dem. Vi har hyrt in pensionärsproffs som pysslar med det och vi får rut-avdrag när och om vi måste deklarera. Skuld har blivit alldeles skelögd av allt tv-tittande på sportevenemang i olika grenar, och Verdandi har fått hela ansiktet förstört eftersom hon snavar på rötterna här nere och ramlar på näsan stup i ett när hon inte kan slita ögonen från den där mobila fyrkanten. Något som heter facebook har henne helt i sitt våld. Själv har jag under senare tid intresserat mig för den ständigt pågående kvinnokampen. Ett ämne som borde vara korrigerat för länge sedan men som ligger kvar som ett aber för halva jordens befolkning. Visst hade vi kvinnliga gudar förr men nu för tiden heter de helgon och jag tror att Maria Montazami är ett sådant för hon ser änglalik ut med sitt långa hår och alla tofsar hon omger sig med. Apropå tofsar så passar vi på att tvätta våra när vi har skärmförbud på nyårsafton varje år. Då doppar vi svansarna i brunnen och ger dem en extra duvning längst ut på toppen.

😀

Annonser

5 reaktioner på ”En helt knäpp novell …

  1. Vilken härlig skröna – gillar den verkligen! Det nya årets första leende har du givit mig – och jag är full av beundran för din fantasi, blandad med gudasagor och påhittigheter! Tror nornorna skulle gilla att läsa om sig – kram

    Gillad av 1 person

    • Oj, inget dåligt betyg av en som läst det mesta och själv skriver. En skröna var rätta ordet. Hittade inte det riktigt… och måhända att jag egentligen skriver sådana?
      Men bäst av allt. Årets första leende. Det är värt mer än guld!!! TACK ❤

      Gilla

  2. Hahaha … himmel och gudar!!! Var får du allt ifrån A-Lott 😀
    Här blev det inte bara ett nyårleende, utan ett nyårsflabb ända nerifrån magen 😀

    Tittar in och skriver mina första rader på din blogg detta år, 2019. Önskar dig det allra, allra bästa … och hoppas att det nya året har något riktig gott med sig i bagaget, för alla och envar.
    Kramelikram ❤

    Gillad av 1 person

    • Tack kära vän och du kan väl förstå att jag i andanom när jag skriver ser dina illustrationer framför mig. De är, trots att du inte gjort något liknande, så är det bilder som passerar genom huvudet på mig. Du är utan att du vet om det en inspirationskälla på ett annorlunda vis. ❤ Kram på dig och visst blir det bättre i år för oss alla. 🙂

      Gillad av 1 person

      • Då kan jag ju säga detsamma om dig, vännen! Du inspirerar, och jag tror att du alltid gjort det. Du var en inspirationskälla innan du och jag blev vänner, det vet jag ju …
        Kram ❤

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s