Planlöst skrivande

Nu har jag delitat två gånger av vad jag börjat skriva. Jag har inget att skriva om men vill ändå. Undrar om jag ska ta och försöka efterapa en annans föredömliga skrivande i tredje person sing. Hon heter Agnes och bor hos min vän ”beskrivarblogg”, fast just nu är hon visst på rymmen.
För ett tag sedan försökte jag mig på detta skrivsätt men då gjorde jag dessa två så specifika. Det var Sol-Ann och Gnäll-Ann (eller vad det nu var). Inte bra. Då måste/bör det skrivas i emfas. Fanken då… går det att använda ett sådant ord? Måste googla. Jo, det går nog, med viss tvekan, för synonymerna framhävning och tonvikt står där.
Jag har ju en benägenhet att gå från moll till dur och härsantvärsan (hehehee… det ordet behöver jag inte googla på). Vad jag menar är kanske att det inte uppstår någon strukturerad text. Men i stort spelar det ingen roll. Nog om detta.

Under morgondagen var det planerat en lunchträff som jag inte såg fram emot. Trots att det skulle firas både en 30-åring och jul och nyår. Tätt inom familjen, ja allra närmast. Men tänka sig. Någon ringde och talade om att hen hade stukat foten. Hurraaa sade jag inte, men tänkte. Och teaterapan i mig beklagade djuuuupt situationen.
Det här låter underligt men jag har ta mig 17 blivit folkskygg. Vill inte träffa någon alls. Har snöat in mig och har givit upp det sociala fullständigt. Ok, nyårsafton en våning upp kan jag härda ut en stund. Vi hade faktiskt väldigt trevligt. Men det är egentligen lite allvarligt det här. Borde inte vara så s.a.s. Det finns vissa som ringer och jag vägrar svara. Vill inte. Orkar inte.
Eller också är det efterdyningar av det jag nämnt om tidigare av telefonterror. Tänk det har gått nästan en hel månad nu eftersom det var jag som fick ”bollen”. Det lär gå en månad till innan jag kastar den tillbaka. Om.

Min dotter och henne kille har separerat. Det känns lite segt. Men vad kan en morsa göra åt det? Hitintills är de vänner och hoppas att det får förbli så. Men som alltid när det gäller husförsäljning och nya boenden så kommer det att dyka upp problem. Ja, ja.. det löser sig säger hon jäntan min, och hon är ju en vuxen person. Hmmm… livet ska prövas, tänker jag. Jag är ute och har gjort mitt. Kan inte mer än stå bredvid och finnas till.

Planlöst var det ja… Inte blir det någon höftledsoperation heller om jag inte är rökfri i sex månader. Ja, ja jag återföll i träsket i somras och jag har lite svårt att ljuga så jag tillstod det inför läkaren. Så framemot sommaren eller hösten kanske jag kan få komma igen i det ärendet. Linkar väl på så gott det går. Än kommer jag ut med Bamse iaf och det gör att jag bara mååååste röra på mig. Men när det varit som jävligast så har promenaderna blivit för få och för korta så han har faktiskt tagit sig friheten att vattna soffan några gånger. Han får inga bannor för det är inte hans fel. Och det händer bara ibland. Nu har jag fått en medicin som verkar rätt så bra och den med Alvedon Forte så knallar vi på riktigt bra.

Nä, nu är det plan på att plana ut under täcket. Gonatt!

😀

 

Annonser

En reaktion på ”Planlöst skrivande

  1. Å vad jag känner igen ”din sociala inkompetens” (hittade uttrycket hos en annan vän på FB häromsistens). Jag är likadan. Det där med rökande och uppskjuten höftoperation är inte bra, sluta för heblete röka! Det går, jag vet. Bamse behöver dig gående, inte linkande och ibland. Om inte annat. Du behöver dig gående. Att barn gör vad barn gör när de är vuxna kan vi morsor inte göra mycket åt – annat än som du skriver, stå bredvid och titta på. ”Det ordnar sig” säger din dotter och hon har rätt. Massor av kramar från en annan socialt inkompetent människa!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s