Måndag

Nu rullar vardagen igång. Det märkte jag redan när jag gjorde en vända på balkongen i gryningen. I tystnaden och från 10de våningen ekade dock snabba steg på den väl grusade cykel och gångbanan. Den förste som hastade till den allra första morgonbussen. När klockan är åtta travar vi själva ut och märker att tystnaden är borta för all aktivitet som brusar. Cyklar och bilar och människor som finns överallt där vi går. Alla på väg någonstans.

Bamse och jag kunde hänge oss åt att vi inte var med på tåget. Vi hade och har vår egen väg att gå. Fort eller sakta och för tillfället är det inte bara jag som går sakta för Bamse har fått ont i sitt ben igen. Det där som spökade på sensommaren förra året, då han var spjälkad upp till skuldran.

Ibland och just nu funderar jag på när eller om jag någonsin ska befinna mig utanför den cirkel av oväntade omständigheter som urholkar både humör och kassa. Själv kan jag halta mig fram eftersom det sociala systemet ändå håller mig på fötterna men för lilla hjärtat mitt finns det inget skyddsnät. Mattes plånbok är tom och betar av den hiskeliga summa som hon var tvungen att låna sig till för att få honom att överleva över huvud taget. Då, i den varmaste av somrar när han höll på att stryka med av brusten gallblåsa.

Ser mig omkring i lägenheten om jag har något att sälja, och upptäcker att det inte finns ett skvatt av värde. Jo, ute på balkongen, väl paketerad ligger ett gammalt leopardskinn som jag fick för 40 år sedan. Jag vet att den har ett visst värde men det går inte att sälja. Då får jag livsmedelsverket efter mig och blir förmodligen anmäld för rovdjursjakt. Det där jäkla skinnet har följt med genom alla flyttar och har med ett undantag suttit på en vägg. Jag ville inte ha det alls, den gången då det kastades över mig när jag låg i sängen av en vitt berest vän till min dåvarande man. Erinrar mig att jag var havande så det var 1975. Herre gud vad åren går och varför har jag inte kastat det på soporna för länge sedan. Kanske just för att det är ett djur. Inte ens efter så många år vill jag skända skinnet av en vacker leopard som en gång föddes och var fram till sin död ett bevis på kraft och styrka – liv och mod. Jag är en blödig människa som t.o.m. ber mina gamla krukväxter som inte orkar längre, om ursäkt när jag kastar dem i soporna. Löjligt måhända men allt som lever och trots att en blomma bara är en blomma så har jag de där fåniga tankarna. Men om det nu blir värre med Bamsemannen så får han gå samma väg. Inte till soporna men väl tillbaka till mullen. Fan vad ledsen jag är.

Måla faen på väggen ska man inte göra förstås. Men efter livets gruvliga upplevelser av död och annat elände så är det lika bra att förbereda sig. Men… fånga dagen är en annan devis som hart nog sätts upp på väggarna i var mans hem. Undrar om de vet vad det betyder? Att för varenda dag tro att det skulle innebära lycka är förstockat. Fånga en dag när du står vid ditt barns grav eller någon annan älskad anförvant, gör det och se hur jävla svårt det är. Då blir devisen ett hån som sannolikt åker i soporna.

Så, vad göra? Tja, jag tar dagen som den kommer. Fler än jag gör så. Utan illusioner om vare sig det ena eller andra. Vi ska ju alla dö en gång – bort från bruset av liv och rörelse –  från gryningar och solnedgångar och borta är lust och smärta.

Så idag, första arbetsdagen efter låååånga lediga dagar hos de som stretar på där ute, till mig här inne i tystnaden och min lilla Bamse råder friden. Nu ska kaffepannan på och en andra frukost inmundigas. Så de så! 🙂

 

 

Annonser

En reaktion på ”Måndag

  1. Vännen, ibland är det svårare än annars att fortsätta leva och ta dagen som den är – hoppas Bamse får må bättre hos dig, men kanske har han levt färdigt – då har du ett tungt beslut att fatta, men du vet vad som är rätt beslut. Det är farligt att älska, någonstans kostar det… Stor kram till dig, du med ett leopardskinn som inte går att sälja – har ingen av dina bekanta någon jakttokig kompis som kanske vill köpa?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s