Hund – artros – skriva

 

Bamse har fått korta promenader och det verkar som om hans ben och tass mår bra av det. Själva känslan av elände har lämnat mig just nu och det är också bra. Nu gäller att hålla disciplinen på både mig och hund.

Har anmält mig till en Artrosskola och nästa torsdag ska jag dit för att få instruktion och hjälp. Själva övningarna som jag gör här hemma räcker inte till och med lite samvaro med andra kanske det går lättare. Mycket sitter ju i huvudet. Att vara duktig för sig själv är kanske bra men visst hjälper det om jag skulle få lite uppmuntran och framför allt att se levande människor omkring mig. Den tystnad som omger mig är brutal.

Som kvällslektyr har jag plockat fram en novellantologi # Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek, där ”beskrivarbloggerska” bidragit med en. Den har jag läst flera gånger men boken innehåller många fler. En del riktigt bra och somliga kunde jag ha gjort bättre. Många hänger sig i sitt skrivande om allt för mycket kärleksbekymmer, typ veckotidning, och det känns lite larvigt när sida upp och sida ner handlar om bara det. Margaretas novell avviker med sin avskalade och äkta ton om kärleken till sin son som hon förlorade. Kärleken ur en moders perspektiv. Den är påträngande och sann.

Hur jag ska komma igång med mitt eget skrivande vet i 17. Fick ihop ett första kapitel men förstått att jag inte ska börja där. Men så här lyder första raderna:

 Handen ger en svag tryckning, en sista gest som talar om att; nu går jag.
Aslög släpper handen och lägger den ömt tillrätta på Grutas bröst. Stillheten i hallen är kompakt. Alla i Prästinnans hushåll har följt hennes kamp under natten och morgonen. Några väl dolda snyftningar hörs från de som andäktigt sitter runt omkring det upphöjda altaret där elden brinner – det altare där Gruta förmedlat så mycken visdom och kunskap – så många bilder och visioner om både dåtid och framtid. Nu ligger hon själv där uppe – stilla och tyst.

Kvinnorna i Tuna och deras liv ska skildras – det är min tanke. Om ingen vet något om dem så går det att googla på https://www.vlt.se/artikel/allmant/fornam-kvinna-pa-tuna-begrovs-i-sydd-bat
De hade sin levnad redan från Vendeltid och fram till 1000-talet.
Men jag sitter fast i något diffust; om att inte kunna. Tror så och vill inget högre än att återfå den där sprudlande känslan när tanken är fri och hittapået flödar. Vart tog det vägen?

Annonser

En reaktion på ”Hund – artros – skriva

  1. Beskrivarbloggerskan tackar för varma ord, önskar dig flöde i ditt skrivande, du har berättelsen i dig och du vet det. Var inte kritisk, skit i hur du skriver och stavar och kommaterar eller inte – skriv varje dag, någonting. Korta promenader låter bra däremellan, både för dig och Bamse. Och artros-träffarna, om du nu inte kan sluta röka!!!!! Kramar dig i gråvädret

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s