Förstörelselusta

I fredags kväll gick jag och Bamse ut mot gatorna för sista kissrundan. Rakt över gatan ligger en skola med en stor parkering framför. Längst bort i hörnet vid lastbryggan ligger en vändplan för distribuerande som kommer med varor. Där brukar det vara ett ”tillhåll” för den yngre generationen. (Brukar påminna mig själv att jag  var med runt mjölkbordet på kvällarna – då, en gång i urtiden.) Den här kvällen vågade vi inte fram eller gå förbi, för det verkade som om de bilburna ungdomarna höll på att riva ett stort plank som skiljer skolans gräns mot cykelvägen som går utanför. Planket är säkert tre meter högt och dess längd är säkert 40 meter långt. Nåväl, vid den tidpunkten vände vi och gick hem.

Idag, nu på söndagsmorgonen, så har ytterligare fyra sektioner utsatts för ”vandalerna”, för vad ska de annars benämnas i det här fallet? För visst handlar det om vandalism. Frustrerad bilburen ungdom som inte har något att göra. Stackars dessa krakar. Men det är klart. Så har det kanske alltid varit och för många är det förlåtet att ungdomarna gör som de gör. Polisen kommer väl förbi och hötter med fingret för det är förmodligen det enda de kan göra. Problemet ligger hos någon eller något annat. Föräldrar i ena änden av tråden och politik i den andra. Däremellan ligger allas åsikter.

Nej, vi slog aldrig sönder mjölkbordet. Vi hade inte den lustan inom oss. Inte heller bar vi på den frustration som ligger så tydlig idag. Men jag kan inte låta bli att fundera på allvaret i det hela. Är det så att de inget annat har att göra? Ingen sysselsättning? Arbeten finns påstås det, och det vet varenda en som arbetat att då finns ingen ork eller tid till att ha vandalism som fritidsintresse. Så vad ska samhället göra? Eller ska det bara låta det fortgå och acceptera? Tro att det i sinom tid lugnar ner sig och allt blir som det var förr om dan? Men kommer det någonsin att bli som förr?  Ska vi i min generation dö lika blåögda som vi föddes?

Ja, ja, nu råder söndagsfrid på detta område i den stad och på den gata som jag bor vid. Själv funderar jag på om jag inte ska ta och anamma tidens rytm och vräka ut hela möblemanget över balkongräcket. Om jag börjar med dammsugaren och sist porslinet så kanske polisen kommer och hötter med fingret, vilket jag betvivlar, trots att jag endast gör åverkan på min egen egendom. Förmodligen åker tvångströjan fram och jag blir satt på hispan.

Men, frid råder i sinnet vad krafttag anbelangar. Nu ska jag försöka få en innehållsrik söndag. I eftermiddag ska vi ska göra utskick till årsmötet. Sitter fortfarande kvar som sekreterare i trädgårdsodlarföreningen. JAAAAA…. gräva jord är sunt och givande i slutänden. DET vore något för de vilsna krakarna som måste ge sig på ett schabrak till plank.

🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s