495 kronor kostar det…

… och jag vågar inte unna mig det. Det är snävt nu. En halv tusenlapp betyder mycket och istället får jag göra som så: lägga alla de önskningar utöver budget i en särskild tänkt burk för framtida drömmar. Det blir förmodligen en rejäl kassa.

Nu om dan fungerar det så. Konstigt är det men va sjutton… jag räddade livet på min friskvårdskonsulent i somras. Det är han som fått mig att gå framåt. Bokstavligt.

Vad som inte går framåt, fast jag hoppas det, är en pojke jag påträffade nere i entrén igår. Sönderslagen. Intorkat blod på kinderna, igenmurat öga, vilset letande efter någon han ville komma in till bland namnen på postfacken. 17-18 år och vad jag kunde förstå av det yttre så verkade som om han tillbringat natten utomhus. Blivit rånad och mobilen stulen påstod han och jag tror honom. Han var totalt vilsen i tillvaron och han stod kvar utanför porten när jag varit rundan med Bamse. Vi pratade lite till och jag förhörde mig om han hade föräldrar någonstans osv. Jodå, han nickade och gick med på att gå till polisen och anmäla att hans mobil var stulen.
Om han gjorde det vet jag inte. Grunnade då och då på pojken under dagen men till kvällen var han glömd. Så lätt glömmer jag bort de som har det svårt. Han återkom inte förrän när jag börjar skriva och gnälla om en halv tusenlapp. Han, pojken skulle säkert gett vad som helst för att få komma in i värmen och att någon kunde ge honom lite av beskydd och förståelse.

Och vad betyder då en lördagsövning av gestaltning för en halv tusenlapp, i en sluten facebookgrupp med Ann Ljungberg? Fick mig alldeles nyss en gestaltning inne på en blogg, som förmodligen skulle bli accepterad av ett proffs som hon. Alldeles gratis.

😀

 

3 reaktioner på ”495 kronor kostar det…

  1. Du behöver inte Ann L´s råd – klarar dig bra ändå – jobbigt att kassan är skral, vet – borde klippa håret, men det är ungefär lika dyrt som ”gestaltningen” – stackars unge, hoppas han hittade hem! Stor kram till dig, du vågade ändå försöka nå fram till honom!

    Gillad av 1 person

    1. Tack, det var trösteord som stärkte självkänslan just nu. Kommer ingenstans med prästinnorna på Tuna. Begriper inte… förr kunde jag försätta mig i forntid men det kanske beror på åderförkalkning. Hahahahaha 😀 Kram

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s