Regnet droppar på fönsterblecket

Halt är det och sjöar av smältvatten att trava igenom på morgonpromenaden. Men det är väl som det ska. Har bara glömt att det, hart när, uppstår vartenda år. Numera måste jag vara uppmärksam på vartenda steg jag tar. Trots broddar så litar jag inte på min egen förmåga att parera eventuella snedsprång.
Åkte buss igår och fick chansen att iaktta vad ungdomarna hade för skor. Käre värld. Flickorna har ganska bra på fötterna men pojkarna… ojojoj… tunna gympadojor och jag filosoferade om varför. Jaja, till åren kommen så är det tillåtet att vara lite konstig. Ingen hör vad en överårig tant sitter och tänker på.
Vad som annars hände där på den fullpackade bussen var att jag omedelbums blev erbjuden sittplats. Av en flicka (förstås). Likadant på återfärden efter min kvart på stan. Fredag och mitt i värsta rusningen då skolorna slutar och pensionärer borde hålla sig hemma. 😀

En annan sak har jag insett. Utan mediabruset som har en benägenhet att störa min koncentration, så kom jag igång med skriverierna. Upptäckte att det redan skrivna inte alls var inledningen utan passar bättre inne i texten. Det känns som om jag är på G, s.a..s. Nu ligger en ny inledning klar och får väl så småningom fundera vidare om den.
Nu gäller det att hitta på intriger som sker mellan människorna för det ska vara väldigt viktigt, har jag förstått. Bygga upp stämningar som jag är väldigt okunnig om, och få det att verka trovärdigt. Skrivarens dilemma. För säg den som skriver sin historia och använder den egna verkligheten? Nej, det är dikt och fantasi det mesta.
Jag, som omhuldats av välstånd och frihet under min levnad är inte en tilltufsad stackare från fattigdom eller våldsamheter över huvud taget. Men vill förgylla min inre längtan att ta mig an sådant som jag, många gånger avstått ifrån pga min rädsla. En konstig rädsla som förminskade mig själv och som ledde till en väldigt dålig självkänsla. Sedan ett antal år har jag insett detta och kavlat upp ärmarna. ”Fan ta dig om du hoppar på mig för då får du på käften”. OJ… aldrig att jag ens tänkt så, men det skulle förmodligen inte ha suttit i vägen för min egen utveckling. Vågat visa mod och försvar – höjt garden mot det onda. Detta hände bara när någon annan blev utsatt. Då kom den lilla Bergalott som en furie till försvar.
Men så här är det säkerligen för de flesta och jag vet inte om vi kan skylla på våran uppväxttid då våra föräldrar hade andra världskriget i gott minne. Hur det var när det var ransonering och hur stadsbor lånade cyklar av varandra för att streta långt ut på landsbygden för att få tag i lite potatis. Jo, det hände. Både under det första och det andra v.k. Historien sitter väl förankrad i oss genom berättelser från för längesedan  bortgångna.

Alltsååå… nu har jag spårat ur igen. Det skulle ju handla om halt väglag och tö.

🙂

 

 

En reaktion på ”Regnet droppar på fönsterblecket

  1. Urspårningar ska omhuldas, härligt att du är på G trots att det är halt och plaskigt ute! Fortsätt så, plötsligt har du skrivit något alldeles förunderligt bra och viktigt – skriv (och sköt om Bamse). Kramar till dig från en som har en avtorkad men fortfarande blöt hund i soffan

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s