Trycka på skrivarknappen…

… när jag inte har en susning om vad jag ska skriva. Inte klokt men fenomenet kvarstår att ”börja så kommer det mer”.

I morse när solen gick upp över horisonten blev jag glad. Det blir fler och fler morgnar med klar himmel och det är en sabla tur, för skumrasket genom vinterhalvåret upplever jag som motsatsen till de kvarvarande minnen från barndomsåren. Då bet isiga vindar i kinderna och solen gassade på kritvita marker. Nissan som bildade ett sjösystem där jag bodde utgjorde en farofylld lockelse på alla barn i byn. Fortfarande kan jag känna rysningar när vi trampade sönder isen ner till nästa och sen till nästa nivå, pga att vattennivån frös till i skikt, ja så där som ett wienerbröd, ni vet. Allt var lek och frostnupna näsor, och när äntligen vintern släppte sitt grepp var det ett rantade i hagarna efter Tussilago, som beviset på att våren skulle bli sommar. Spela kula inte att förglömma. Ska inte fråga om ungar gör det nu om dan, för då låter jag som ”de va mycke bättre förr” 😉

För att komma in på gårdagens händelse så kan jag berätta att jag genom hela livet inte haft en endaste lock på skallen. Morsan som då hade en känsla av finess, hade en sådan där gammal locktång som lades på spisplattan och när den var het så testade hon på tidningspapper så att det inte skulle bränna. Klapperiprasselklapperiklapp….
Jösses så fin jag blev. Iaf så här i eftertanken och jag förstod att jag faktiskt blev förskräckligt söt när hon klippte mig kort i nacken och över öronen och sparade uppe på skulten. Då kunde hon få mig att likna lillprinsen som tydligen var ett ideal för henne. Jag hade ingen aning men eftersom jag nämner det här så ligger detta som en absolut sanning i mig. Hon måste ha visat och talat med mig om det. Det finns ett kort någonstans men var?

Detta blev en historisk inledning till att jag sedan gårdagen är permanentad. Pillerjobbet som brukar ta så lång tid gick riktigt snabbt. 10 minuter med permanent tid och lika fixering och så balsam i massor. Håret idag består av upplyftande hårstrån som inte längre ligger smetade över svålen. Min vän har fått djupare färg i håret och kvällen avslutades med te och rostat bröd.

Nu kan jag sluta för nu sitter jag och stirrar framför mig och funderar om det hänt något mer. Nä… bara det gamla vanliga förstås men jo…. mötte en ny människa i spegeln i morse som såg riktigt trevlig ut.

😀

4 reaktioner på ”Trycka på skrivarknappen…

  1. Åh, vad härligt! Både barndomsminnena och din ”hårhistoria”. Även jag vill se den där nya människan, även om den gamla också var trevlig 😉
    Kan du inte skicka ett kort med mail, om du inte vill del med dig i din skrivstuga på FB förstås 😉
    Kramelikram

    Gilla

    1. I morgon em ska jag snygga till mig för då ska jag uppsöka en ny kör. en som jag för länge sedan faktiskt var med i ett tag. Kommer inte ihåg varför jag slutade. Just nu spretar det lite åt alla håll – kanske för att jag varit lite upphetsad på fm för då skulle min gamla bil besiktas. Det gick väl så dääär, men Helena har redan fixat en svetsare till den risiga balken. Den gamla volvon har funnits i familjen sedan den var ny. Först hade bror och svägerska – sen deras dotter – den andra dottern också tror jag – sen Helena och så jag. Volvo är bra bilar sa killarna på besiktningen så låt den tuffa på ett tag till, sa de och var så gulliga.
      Jaha… vad svamlar jag nu om då? Det var ju ett porträtt i skrivarstugan. Kommer!
      Kram

      Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s