Vad blev det av den här dagen

En onsdag i februari. Fint väder hela dagen. Nu i kväll när jag var ut med Bamse är kylan tillbaka, men vägrar sätta på mig kalsongerna. Känner mig som en uppstoppad… vet inte vad, med dem.
Dagens ”samtal” om vårt existentiella värde som äldre, blev inte som det brukade. Kände mig aningen taggig och lyssnade mest. När jag känner den där obestämbara olusten så har jag lärt mig att hålla klaffen. Jag kan vara ganska bitchig just då. Men iofs så kanske det ingår i värdet av att bli och vara äldre. Kanske rent utav värdefullt. Så långt tänkte jag inte.

På eftermiddagen passade jag på i ett anfall, en lindrigare form av skrivlust, att tvinga ner några ord på den uppföljande historien av mina vendelfantasier. Men katten vad det är svårt. De där oskrivna orden vill inte infinna sig. De där som ska återge en upplevelse, helst fler, en story. Hahaha… just det… hitta på vad som ska ske????????????????
Begriper inte. Nu ligger det episoder lite här och där och skvalpar. Ingen början – inget slut. När jag blickar lite bakåt i tiden så gick det att sätta ändan på stolen – öppna datorn och fortsätta precis där jag slutade. Då skrev jag hela boken som ett lopp på Solvalla. Det bara öste på.
Jo, jag kanske vet hur det kom sig. Det var sannolikt en inre frustration som skulle ut. Något som låg och tryckte på för att komma ut i en annorlunda form. Alla de jag skrev om var jag själv i olika tappningar. Allt ifrån den blodtörstige Halvar till den gladlynta Ingerun och den klipska Säva, för att inte tala om völvorna. För visst hade jag dem och alla de andra inom mig. Fast… fan vet!

OCH egentligen är inte detta ett bekymmer. Här inne i min lugna kammare råder friden och där ute håller ett samhälle att tappa koncepterna och världsläget ska vi inte spåna om för det går inte ens att fatta vidden av. I det lilla och det stora försvinner mina ord till betydelselösa – just betydelselösa ord. Ingenting annat. Jag är trött. Jag är gammal. Har levt ett liv och nu gäller det att hålla fanan högt tills skeppet sjunker. Såååååååå… gå och lägg dig Bergalott! Sitt inte här och gnöla. I morgon är en ny dag.

Gooonatt 🙂

 

 

 

 

En reaktion på ”Vad blev det av den här dagen

  1. God morgon säger jag som inte är vaken så länge om kvällarna. Oroa dig inte, varken för världen eller ”det lilla”, dina oskrivna ord kommer när de ska och kan. Njut din egen frid, krama Bamse, ta på dig kalsongerna (saknade mina i morse) – varm kram härifrån. Snart ska jag åka T-bana med Molly och morsa på en vän som vi inte sett på länge

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s