Isen blånar

 

Konstig rubrik? Inte alls.
Från balkongen har jag under flera år (med ett halvårs uppehåll) sett ut över Mälaren. Beskådat och njutit av utsikten och känt mig privilegierad.

Fast det inte är sol idag så ser jag hur isen som varit vit under hela vintern börjar blåna. Om någon vecka går det inte att skilja på om sjön har sköljt eller om det är is kvar. Det enda som kan avslöja då är fartygsrännan som skottat upp iskanter som sträcker sig över hela fjärden, men i år tror jag inte att det finns så mycket av sådant. Dels har det inte varit så mycket trafik och inte heller har isen varit så där särdeles tjock.

Det är nog så svårt att utan bilder beskriva en utsikt. Men det är som det är med det. Fotoinlägg kvarstår som en framtida tillgång, men då kanske jag tappar orden. Apropå det så har jag tappat en blogg som lade upp bilder med kort text och jag är mycket besviken. Det blev för mig en kort positiv upplevelse och jag tänker på min son som är en flitig fotograf. Han har ”ögat” vad gäller komposition och vad som ska fångas i bild. Tur att vi är olika, han och jag. Själv har jag buntar av gamla kort som ligger i förvar. De flesta är för att ha till hands för att få idéer till mitt målande. Tittar jag på dem? Hahahahaa… ser så väl vad det föreställer men ser inte motivet. Det där väsentliga som gjorde att jag knäppte på knappen. Då är det bättre med ett skissblock när jag är ute i naturen.

Men… även detta har förpassats till dåtid. Nu fotograferar jag med de där skumma grå med fransar. Lever i nuet och det som magasineras via natura får vara tillräckligt.

Dagens första inlägg är lite fingerjympa för att sätta igång med allvaret. Nu ska det skrivas om ett bröllop på riktigt gammal vis. Mitt emellan hammaren och altaret kan jag nog påstå. Labyrinten som ligger vid Anundshög kan vara en rituell plats för sådana tilldragelser. Labyrinter har många slitit sitt hår för att begripa sig på, men hembygdsföreningen på orten har bestämt att här på Badelundaåsen var den till för att ställa flickan i mitten och så fick pojken leta sig fram (eller om det var en tävlan så var det fler) för att nå den sköna. Lite smått trevligt och vettigt att de varje år ha ett litet skådespel om detta.

Men… först ska jag ner till stadsbiblioteket och lyssna på mina nya sångarvänner. En gång i månaden har de allsång och frågesport med publiken. Pågått i många år och uppskattat av stadens invånare. Jag tänker inte vara med på scenen förrän till hösten för då kanske jag trummat in altstämman.

Trevlig Lördag 😀

 

 

En reaktion på ”Isen blånar

  1. Fin text – var det medieskugga (blogg) du tappade bort? Eller en egen? Medieskugga blev sur när jag undrade om damerna var tillfrågade om fotograferingen… Bilden var OK, men jag är inte säker på att det är OK att publicera sådana bilder, även om det är ett ”offentligt rum”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s