En långfredag…

 

… ska avverkas och hälften av balkongens vintermagasinerade överflöd är innanför dörren. Innebär att fortsättning följer för att göra ”rent hus” i kuvösen.

Denna dag tycks lika tyst som de jag upplevde förr om dan. Inget hörs från stadens vanliga brus, och stilla var det på promenaden i solskenet. Inte en kotte såg vi, jo, vi parerar stegen bland nedfallna fjolårskottar av både gran och tall på stigarna vi går, Bamse och jag. Koltrastarna flöjtade i stillheten och de har verkligen ingen stilla långfredag. De har bråttom att fria och boa. Livet för dem innebär inte stopp i bestyren bara för att människan är behäftad med religiösa påfund.

”Sorgernas helg egentligen”, sa brodern lite halvsarkastiskt i går när jag hälsade på och jag rubbade på höger sida av husbilen. ”Inte förrns på annandan stiger han upp och är tillbaka i eländet”, fortsatte han. ”Dum jävel”, tillade han i lite mer dämpad ton.
Han har alltid haft sin bestämda uppfattning angående religion. Farsan tyckte grabben var bra som totalvägrade konfirmera sig på den tiden, men morsan var upprörd över att han sa nej.
Vi vägrade inte, vare sig syrran eller jag. Vi följde flocken och morsan skickade oss till frisörskan för att vi skulle permanentas. Våra långa vackra lockar föll för saxen och håret blev ett burrigt fågelbo. Korten på oss ser inte vettiga ut. Blev ytterligare bekräftat vid söndagens besök hos syrran. Vi tittade på gamla kort och pratade om hur de långa sladdarna ovanifrån taket någonstans, med en koves i vardera änden sattes runt spolarna och bräde håret. Nacken höll knappt till att hålla huvudet upprätt. Jösses! Allt för Jösses ära.

Joho då. Min konfirmationspräst lärde oss att om vi använde Jesu namn fel med att kalla honom något annat, som Jösse t.ex i våra ordval, så var det som att häda guds son. Väldigt högkyrklig av sig, var han, och när tiden kom med kvinnliga präster var han en STOR motståndare. Han är död han med nu och inte hade han möjligheten till uppståndelse, av vad jag vet.
Syrran som ingår i ett udda samfund vågar inte längre säga något om sina synpunkter för hon vet att då skrattar jag eller höjer handen till nej, nästan som till Bamse när han ska stanna. Lite så där hitleraktigt, fast rakt ut, ni vet.

Vad sitter jag här och tramsar om egentligen? Kanske för det inre lugnet om förtröstan att min ekonomiska situation kanske ska lösa sig framöver. Det är på gång iaf. När jag mår bra så gillar jag att kåsera vilket innebär att det går att säga både sanningar och ljug. Men inte mer ljug än jag kan stå för det.

Med det här vill jag naturligtvis önska er härliga dagar framöver, till vila eller upptäcktsfärder i naturen eller som somlig – fortsätta städa balkongen.

😀

En reaktion på ”En långfredag…

  1. Gillar att läsa dina kåserier – och gillar/delar din och brorsans syn på religion etc. Ha en skön fredag, akta ryggen när du städar balkongen och krama Bamse, nu ska vi fika här på Addarsnäs, i solen på altan. Kram på dig

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s