Hemfriden störs, tycker svalan

 

Min färd var lång. Ja, inte bara min, utan även för min älskling, min trofasta vän som följer mig vart jag än bär hän. Min längtan tillbaka är stor och den delar hon med mig. Över land och hav gick vår färd till en plats där friden råder. Snart är vi där.

Skönjer domkyrkans topp och tar en liten kort paus på spiran för att orientera mig ytterligare. Staden där nere sjuder av liv. Människor skyndar omkring på gatorna. Det är tidig morgon och de ska till sina värv. Sjön som jag nyss flög över glittrar i morgonljuset. Ån från norr flyter stilla och de gröna sluttningarna är en fröjd för ögat. Nu gäller att ta ut rätt riktning. Inte för mycket norr utan lite åt öster. Tar sats inför den sista etappen och följer ån en bit för att sedan gena över skogarna. Dofterna säger mig att nu är jag hemma igen. Snart skönjer jag taket på ladugården. Med ett tjut gör jag en looping ner över ängarna och min älskling följer mig i dansen. För nu – nu ska vi dansa och leka. Äntligen hemma.

Allt är frid och fröjd tills en dag en människa kommer instormandes i en röd gammal volvo på ängen nedanför vårt bo. Ut ur den kastar sig en främmande varelse. Husfolket känner vi igen men inte den här. Vit i huvudet som en vålnad. En galen hund som snor omkring benen på henne och vad göööööööööör de. Öppnar den stora vita lådan som står här bakom ladugården och släpar ut både det ena och andra för att till slut sätta sig och dricka kaffe. Inte nog med det. Hon hämtar en stege som hon ställer bredvid lådan och klättrar upp. En trasa i ena näven och en flaska rubbing i den andra. Så där håller hon på ett bra tag tills husbonden kommer linkande och ropar: Nu är det mat!

Jag gör mina attacker under de två dagar vålnaden befinner sig där. Sveper över och iar så mycket jag kan, men hon bara står där på stegen och ler. Va? Ler? Fattar hon inte att hon ska packa sig härifrån?
Till slut makar hon och den spattiga hunden sig iväg i den lilla röda fyrhjulingen och försvinner bort. Friden är återställd och min älskling slår sina vingar omkring mig och säger att jag varit duktig. Nu har vi mycket att göra innan lärkorna börjar komma. De för ett fasligt väsen över åkrarna som visserligen ännu inte har något att boa i, men som sagt. Gäller att ligga i innan friden störs av ytterligare inkräktare.

 

😀 *En typisk Bergalottare när hon inte har något vettigare för sig* 😀

 

6 reaktioner på ”Hemfriden störs, tycker svalan

  1. Jäklar i min låda, här svävade jag med i din underbara text, så Bra!
    Hittat en till med det där extra i sina inlägg, hon står överst på min lista av blogroll.
    En massa Kram från mig som har svårt att samla ihop orden sedan en tid …
    Ska ut med Rulle en sväng, kanske lossar turen på tomheten i hjärnan?

    Gillad av 1 person

    1. Rulle ja… med honom kan mycket kul hända (om du leker ur hans perspektiv) 😉
      Skrev en gång om min syster som stämde träff med en man. Ojojoj… vilken reaktion när han steg ur bilen och upptäckte att hon hade en rollator 😀 Det var iaf mer än han mäktade med.
      Roligt att du uppskattade ❤ Tack

      Gilla

    2. Är det möjligen STOLT OCH GALEN du menar? Har följt henne men så har hon ramlat bort. Håller med att det är fart i orden på hennes blogg. Tack för påminnelsen. Nu är hon inlagd igen. Hahahaa… nänä inte är hon inlagd. Syftar ju på både sill och lasarett. Huga. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s