Flummiga tankar första maj

 

I tystnaden föds tankar. Närvaron blir påtaglig – minnen ska dissekeras – nuet konstateras – framtid planeras. Den ständiga strömmen som är livet. Handgripligen ska vardagen ordnas och ytskiktet poleras. Kanske i brist på annat själsligt eller intellektuellt. Fan vet, och det är bara att hänga på i den lilla värld vi var och en blivit tilldelad. Spärrar ska släppas och ynkedom ska motarbetas. Livet ska uppfattas som en skola utan betyg. Endast den enskilde kan bocka av vartefter.

Vid möten jag haft under några dagar blir allt detta så påtagligt. Är och står beredd att förflytta hela mig till annan plats på jorden. Inte till Australien precis, men väl utanför länsgränsen. Nomaden i mig lockar förföriskt och håller det som kallas förståndet bakom ryggen. Hör ändå det väsande ljudet att; gör det inte – gör det inte! Bli vid din läst och försök att älska dig själv. Var tacksam för vad du har och är. Gräset är inte grönare hos grannen.

I går var Valborgs dag. Den lilla helgonförklarade abbedissan som förts samman med en annan högtid enligt uppslagsverket. Hur kan det komma sig att denna helgonförklarade 700-talskvinna kopplas ihop med kvastflygning och annat stolleprov? Historien blandas ihop till en kompott med slickepott.

Vardagen och nuet? Nävisst ja… det är första maj. Tåg med röda fanor eller hur det ser ut nu om dan. Har aldrig gått i ett sådant trots att farsgubben var rödsosse en gång i sin ungdom. Hans far som på sin tid stod på palissaderna och kämpade mot kapitalet. Jag själv, svagt skär som en Linnea från de småländska skogarna – gjorde ingenting.

Men längtan finns att få sätta spaden i jorden. Den jord som ligger till grund för allt som växer. Som föder oss – som ger ögonfägnad – som vi en gång ska vila i.

Käre värld, vad sitter jag och skriver? Kan jag lägga ut slikt gallimatias?

Varför inte? Allt behöver inte vara tjo och tjim. Fast jag längtar oerhört efter en romanidé att sätta tankar och händerna på. Försvinna in i något som bara finns i min hjärna. Försvinna bort i ett ingenmanslands kluriga vindlingar. Vandra bredvid andra som likt mig har sina egna upplevelser av livet. Få lite perspektiv och äventyrligheter att brodera ut om. Försvinna bort från vardag och helg utan att känna prestation. Få en öppning in i fantasins värld som ändå och förstås, redan finns nedtecknad i mångfalt. Världen är full av historier. Ändå är det bara någon promille som har blivit bokförda. Varifrån kommer denna längtan? Gagnar inget eller någon. Ingen nytta till annat än den egna fåfängligheten. Ok då. Är det en form av verklighetsflykt som behövs för att må bra, så är det ändå befogat. Behöver bara ett. En idé.

Fortsatt trevligt firande – var och en på sitt sätt 🙂

 

 

3 reaktioner på ”Flummiga tankar första maj

  1. Tacksam att du lägger ut dina funderingar, du vet att jag i mångt och mycket delar din längtan, alla sorters. Önskar dig mera skrivlust, skriv ändå – du vet… Idén kanske föds medan du skriver, själv ska jag ägna mig åt dina skriverier i form av Völva-berättelsen, den går sakta framåt (mitt långsamma tempo, med diverse avbrott stup i kvarten). Den berättelsen är fin. Kramar dig i tanken, och ha en skön första maj om än kylig.

    Gillad av 1 person

    1. Tack för de orden Margareta.
      Bra att du är lite långsam med völvorna för Lollo har mycket omkring sig just nu och min plånbok är fortfarande tom, tillsvidare.
      Begriper inte varför jag bara får till noveller i alla möjliga former och de ger ingen tillfredsställelse i skrivandet. Flyktiga och tämligen ohållbara de flesta. Borde ge massor av idéer, men icke sa nicke. Måste fastna ordentligt med något/n som har lite mer vidlyftiga och intressantare former. Har ju inget eget att komma med ur livet. Har inte ens kört omkull med en cykel. Drama 0 😉
      Puss på dig ❤

      Gillad av 1 person

  2. Längtan bort river och sliter även i mig just nu. Den gör så lite då och då och oftast är det tyvärr ett försök till flykt, flykt från det som är jobbigt inom och runt mig. Och det kan man inte fly från hur många mil bort från ”här” man än beger sig… Jag vet, jag har provat förr – men ibland behöver man luftombyte för att se saker o ting i ett nytt perspektiv och för att kunna se lösningar istället för trassel.
    Kramar ❤❤❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s