Soffanalys

 

Frihet med orden har jag som rubrik i ett litet skrivar-rum på Fb. Men vad göra när orden tar slut? För det gör de i perioder. Då, när sinnelaget blivit något slappt och tomt. Kanske det är bra? Kanske är det mesta sagt tillfälligtvis? Kanske bäst att passa på med en vilopaus, för nu är det så många andra som vill vädra ut om……..

Jag är själv lite förvånad att jag inte är ett dugg intresserad av politik. Möjligtvis beror det på åldern, men jag har nog aldrig fördjupat mig ordentligt i ett enda ämne. Har glömt hur det var när jag var ung och har funderat på varför jag en gång blev ombedd att kandidera in i arbetarkommun. Det hette visst så. (Fy vad jag glömmer.) Inget blev av med det och sen rusade livet på med jobb, man, hem, ungar och allt vad det innebar att bli vuxen.

Åsikter hade/har jag förstås. Sådana där som aldrig når fram utan försvinner i det allmänna mumlet från folket. Folket som är jag – du – ni – vi. Så dags nu, när förställsamheten inte behövs för att falla utanför skranket. Nu när rynkor och eter ur munnen kan deklareras utan skam.

Men… när nu kunskapen och de framrusande politiska värderingarna ändrats, omarbetats, fråntagna sina grunder … ja, då hänger jag inte med längre. Världen har blivit för stor/global. Global så att inte ens soffan framför tvn räcker till för tyngden av information/upplysning/manipulering/tiggande/triggande. Benen knakar och snart åker soffa med mig ner till grannen under.

Tur att det alltid finns något att förskjuta den andliga fattigdomen på. TVn och soffan.

😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s