Hur grinig kan man bli?

 

Tror bestämt jag nått den absoluta botten av det lilla hål jag befinner mig i. Snart kräks jag på mig själv. Är det tänkbart tro? Absolut!
Fy för den lede, att vara över 70 bast och ingenting är sig likt. Förändringar har jag alltid gillat och hoppat ut i det blå har aldrig varit något problem, men nu finns inga alternativ att välja på. Hjärnan hänger liksom inte med som den ska och framtidstro existerar inte. Jovisst, för korta stunder, men inget att hänga i julgranen precis. Orken finns inte längre och latheten sitter i både märg och ben.

Hahahaha… nä, jag luras inte. Talar bara klarspråk. Vissa tider behöver byrålådorna vädras och varför inte göra det här. Det är ju min blogg där jag kan skriva precis vad mig lyster. Kolla! Vilket ålderdomligt språk jag har. ”vad mig lyster”. Löjligt. Borde ju kunna skriva ”vad fan jag vill, istället.

Svära har jag alltid undvikit så gott jag kunnat men är väldigt påverkad av gångna tiders vokabulär inom hemmets väggar, men också hur jag hör hur dessa uttrycksmedel flitigt används i media. Jävlars, vad det friskas på med svordomar. Det är väl bara flickorna på TV2 som behåller rätta ordvalen. Ja, politikerna svär kanske inte, men om det vet jag inget för jag lyssnar inte på dem. Jag vet vad jag har min röst ändå.

Ändå satt jag på förmiddagen och klämde ihop en kuplett om miljön, inför höstens engagemang i teatergruppen. Inte rolig precis men underfundig och lite bitsk. Det är ju så här att babyboomen, som är vi 40-talister, är skuld för precis allt. Fläskberget osv. De som myntar sådant begriper inte varför det aldrig någonsin, vare sig i dåtid eller efter WK2 fötts så mycket barn. Det är samma fenomen som uppstår som när nu årets Aspar gör allt de kan för att fortplanta beståndet. Ganska enkelt att förstå när det gäller flora men inte när det gäller rovdjuret människa.

En stressad hjärna glömmer och händerna lägger saker på de mest omöjliga ställen. Lika omöjliga att hitta igen och så rantar benen planlöst omkring på 73 meters kvadratyta och till slut faller hela systemet ihop på soffan för en eftermiddagslur. Vaknar till när hungern sliter i magen och startar upp med att inmundiga en Treo för att iddas sätta på spisen.

Jodå. Bamse får sitt, fast han borde skälla ut sin matte. Tänker väl att han blir kompenserad så småningom. Och det blir han, lovar matte över tallriken och ser att solfan skiner. Dags för en promenad i friska luften. Over and out!

😉

8 reaktioner på ”Hur grinig kan man bli?

  1. Sådana dagar finns, men medan du ”gör annat” så läser jag din fina berättelse om Völvor och elände för mycket längre sedan – och gläds åt din förmåga, din fantasi, dina gammeldags ord. Så, fortsätt – krama Bamse och dig själv och stå ut, eller mera än det – skriv och lev!! Kramar dig mycket/M

    Gillad av 1 person

    1. Hahahha… tack Margareta för de orden och faktiskt nu efter promenaden så känns det bättre. Passade på att plocka med mig en näve granskott och mixade dem med 1,5 dl vatten tillsammans med solrosfrö och ett annat frö som jag glömt namnet på, samt en tesked honung. Asagott. Kanske det sätter sprätt på både det ena och det andra. Helst skriva för jag är liksom lite på hugget, (som synes) 😀 ❤

      Gilla

  2. Man får vara hur grinig som helst 🙂 Jag förstår vad du menar i första stycket, jag är inte 70+ plus ännu men jag ser små tendenser, av borta bra men hemma bäst och jag gör det i morgon, osv.

    Gillad av 1 person

  3. Halvvägs till sjuttio har jag ständigt huvudet under armen och rantar som en fjant runt här hemma efter prylar som har fått fötter. Många gånger stannar jag upp och undrar vad jag rantar efter, muttrar och gör precis som dig, lägger mig i soffan och inväntar bättre tider. Efter denna vecka kan det bara komma bättre tider.
    På förmiddagen trillade arbetsterapeuten och sjukgymnasten regnblöta in med frågor och papper, jag svarade och får nu gå i väntans tider, min läkare och rehabEmma var överens om mitt behov av en scooter. Men vad bostadsanpassningen anser vette tusan, ska ju byggas ett skjul med el utanför mitt hus. Sen började jag kolla busstiden, tog Rulle och åkte till tandläkaren. Höll tummar och tår, tack, tack inga hål.
    Var grinig du om du känner för det, du är nog som mig och hinner med hela känsloskalan på ett dygn.
    BamseKram

    Gillad av 1 person

    1. Det är skönt att veta att det finns fler än jag som är som en jojo i livet. Visserligen jojjar jag väldans snabbt men inunder ytan så ligger det där mörkervattnet som STOLT OCH GALEN så underfundigt beskriver. Läste just hennes senaste inlägg och käre värld vilken bild på hur den bottenlösa tillvaron, när den understundom biter sig fast som tjära, gräver musten ur en människa.
      Men hundan vet om botemedel. Jag har plockat mer granskott. Vet bara inte hur de ska förvaras i mjukt och saftigt tillstånd. Placebo är bra att ta till och för mitt vidkommande fungerar det alldeles utmärkt.
      Håller tummarna för en drägligare vecka framöver, för din del. ❤

      Gillad av 1 person

  4. Hepp! Det kom en fläkt av jävlar anamma genom skärmen här 😊 det bubblar på där nerifrån din djupborra och jag älskar ditt sätt att skriva, och alla dina ordval, de får vara hur gamla, fula, knasiga som helst när de beskriver världens elände och skavet i kroppen. 💟
    Se inte åt åldern gamle skrivarvän, siktar själv mot tvånolligt, troligen hänger inte denna kroppuslingen med dit… men, som en äldre släkting sa för många herrans år sedan, då när tv var ett skåp och bara hade en svartvit kanal. Gubben var lite snål men tv flimrade jämt i sitt hörn trots att han inte tittade på den. Varför? Jo för han betalade licens och skulle minsann ha ut mesta möjliga… 😂

    Stå på dig, kramiz på det ❤️

    Gillad av 1 person

    1. Rätt så… sikta mot stjärnorna och hamna på verandataket är ändå ett hopp 😀
      Dåtidens flimrande tv-apparater kan idag säkert anses som rena meditationsstunder, för dyngan nu om dan är inget att stå efter. Hehehhe…
      Kram tbx ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s