Nu är det måndag

Och jag har återigen stött på banken om att få ett avslut på arvskiftet. Nu har det pågått sedan slutet av februari. Det mal långsamt och faktiskt att jag frågar mig vad jag ska lära mig av det här. Tror att jag vet. Tålamod.
Men jag tycker att jag prövats tillräckligt av både det ena och det andra men trots det så fortgår processen. Karma? Pyttsan! Skitsnack så det skramlar om det. En ursäkt som inte håller för den som är realist. En realist lever i nuet och lär sig genom erfarenheter och åtgärdar vartefter de skramlar in. Sen får miljarder andra tycka vad de vill. Att universum ska kunna påverka… moahahaha..

Så fort jag i tanke eller åtgärd vidrör det här ämnet ”avslut”, så får jag hjärtklappning. Vederbörande har nu varit död i två år och tre månader, och tack vare hans ”små” ätteläggar pågår det fortfarande. Önskar bara att allt ska komma ur världen så jag kan lämna allt detta bakom mig. Att aldrig ens se tillbaka på den här situationen, utan vandra vidare med mitt gamla positiva sinnelag som alltid stått vid min sida och hjälpt mig igenom livet med åtskilliga lärdomar om hur djävulskt och uppkäftigt livet kan vara.

Även Bamse tar dagen som den kommer, för hur i allsin dar skulle hans ”karma” göra så att han drabbas av det som hänt honom? Bha! Men nog om detta med karma, för han verkar få tillbaka hornhinnan, för nu tittar han med öppet öga. Äter upp sin cortisontablett varje kväll tillsammans med kycklingbitar som han älskar. Glufs, säger det. Cortisonbeskrivningen påstår att han ev. kan få mer matlust och det är då sant. Jag får inhandla en kyckling till och koka. Allt går till min lille vän, för jag äter inte kyckling längre pga den undermåliga hanteringen bland uppfödare, men offrar principen för hans skull.

Nu ska jag skicka in en novell till för att se om den blir antagen. I fredags fick jag ett lönebesked som blev över förväntan. Nu förstår jag varför det sitter trångt åt att bli antagen för det måste ramla in ett ansenligt antal hågade skribenter. Sitter hellre själv och snickrar ihop fantasier än ägnar mig åt fysiskt arbete. Det går ju inte heller nu om dan för jag är ju för gammal som det heter. Arbetsförmedlingen har väl nog göra att skaffa jobb åt sina egna i arbetsför ålder. Jag är ju faktiskt friherrinna på deltid och fattigpensionär på heltid. Så jag borde vara nöjd. Amen.

😀

 

 

En reaktion på ”Nu är det måndag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s