Känslan av midsommar

 

Vet inte varför, men det som så många tycker är viktigt – familjesammanhållning – kalas jordgubbar – sill och nubbe – ja det där som tydligen hör midsommaren till, har jag inte någon speciell känsla för längre. Den fanns då barnen var små (ja, inte nubben), men jag har aldrig dragit det längre än så sedan de skaffade egna liv och egna traditioner. Stått bredvid och funderat lite över fenomenet.  Kan tänka att det förr om dan var den enda höjdpunkten i tillvaron och ännu längre tillbaka hyllades Freja och Solen. Och faktiskt så att solens betydelse gör mig mest påverkad av midsommartiden, för då vänder det. Fast hela den ljuva sommaren ligger framför mig, så vet jag ändå att vi återigen backar in i mörkret. Det eviga kretsloppet. När hägg och syren blommar är det vår – när gulmåran står utefter dikesrenarna är det högsommar och när ljungen blommar är det höst. Så sa alltid min mor som älskade blommor över allt. Sen lägger sig allt till vila för att så småningom väckas igen.

Nu befinner jag mig hos hennes barnbarn som har förvandlat ett hemman till en blommande lustgård. Tuppar och hönor och kycklingar vandrar runt husen och tjoar på varandra – snart är det kväll och husets herre ska tända kolgrillen.

Stillheten som krävs får jag i denna stund inne i min husbil och det är snart dags att gå ur den och vara lite social. Dessbättre är inte sällskapet några överdrivna konversationsutövare, utan enkla och naturnära personer. Skönt – inga krav.
Tänkte förut att jag inte skulle ta med datorn men jag vet att jag vill knacka ner lite om vad som är. Och här har jag el som inte existerar när jag är på rullande fot. Här ska jag alltså befinna mig till nästa söndag då husets invånare kommer hem från Gotland. Jag är gårdsvakt tillsamman med tupparna och vakar över hönor och kycklingar.

Det har blåst ganska kraftigt under dagen. Friska sådana och en fundering vi har haft är, hur de har det som tillbringar sitt firande utefter kusterna. Frisk kuling kanske. Vad nu den funderingen hade för värde? Ibland… nä, ganska ofta har jag funderingar som inte är relevanta till det som ska vara konsekvens i tanke, men jag får ta det som det är med det. Kanske en vecka här ute i friska luften rensar synapserna från allehanda grums. Kanske inte lika klibbigt som flugfångaren som hänger från taket och är ett av det klistrigaste och segaste att vidröra. Flugorna är envisa med att hålla sig inne i värmen, precis som jag fast jag försöker passa på att vara ute så mkt som möjligt med en löst springande vovve som slipper koppel. Han tar ibland en liten lekomgång med Lucifer, en väldigt lugn och fin bondkatt. Gårdens Bordercollie Molly, (som en gång var min hund) är också tillgänglig för motion på gräsmattorna.

Har iaf skickat sms till mina båda barn och önskat dem en fin afton och med det kan jag passa på att önska er eventuella läsare det samma. OM någon har vägarna förbi en kväll som den här. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s