Fläder, NPF och höns

 

Det beslutades alldeles innan familjen åkte iväg på sin resa att alla hönsen skulle vara kvar inne i hönsgården. Bara för mig att öppna och stänga luckorna och se till att alla knallar ut och in, plus att ge ”vatten och bröd”. Nana.. det känns så för jag anser att de är fångar, eftersom de är vana att ha frigång varenda dag annars. Anledningen var att en liten grupp är besvärlig att få in. De är riktiga nattsuddare, så igår när de vägrade knalla in genom luckan så fick de vara ute. När klockan närmade sig tolvsnåret stängde jag luckan och tänkte: är det någon kvar ute så får det vara så. De är iaf i inhägnaden. Kvällen före var det som så att, en höna försvunnit under dagen. Tack om och lovom att det inte var jag som släppte ut dem och hela familjen var fortfarande kvar hemma.

Igår gjorde jag färdigt satsen som husets dotter satte av fläder. Nana… inför mina ögon var det mest citron men att tillrättavisa denna unga tös är lite riskabelt (NPF) och tänkte att det blir väl bra med det. Den bakvända manövern övertogs av mig alltså och smaklökarna efter provet åkte ruschkana ner till slutstationen. Får tala lite med modern om tillvägagångssättet för hennes ord är lag i den här familjen.
Ser verkligen fram emot att resa en tripp med denna tös. Då m-å-s-t-e hon vara bekväm och fjäska för mig för jag kör, annars vänder jag på studs och det blir inte en fjälltopp i sikte. Curla heter det nu om dan och det är inte min grej. Har väl aldrig behövt utifrån mina egna erfarenheter. Men balansgången med barn inom dessa spektra har bara mamman god erfarenhet av. Hon kör med ganska hårda nypor och gör allt hon kan för att få ut sin unge ur boet en dag. Det är inte lätt och det är, som hon säger, bara att välja vilka strider som jag orkar med.

Tösen har ett namn till och det är Tussan. ”Tussan Rak Och Kavat” skrev mamman en bok om utifrån deras första tid tillsammans. En bok fylld av både kärlek, humor och en deklaration över att överleva med att se det hela ur ett överlevnadsperpektiv.
Nu har tonåren nästan passerats och inget skrivet, för det har inte funnits plats eller tid för det och nyss fyllde Tussan 18 år.
De här fjäderfäna som numera ingår är en produkt för att ta eget ansvar bl.a. Att förstå innebörden av att vårda, ge och ta. Det har bara blivit för mycket av det goda. I mina ögon förstås, och jag frågar mig om det är rimligt med över 30 höns av olika åldrar och varianter. Små pyttingar och en jädrans massa tuppar, som naturligtvis ska halshuggas vartefter men…. ääää, jag ska inte tycka så mycket. Var och en gör som den vill. Men inte utan att jag ser hur orken tryter på den moder som gör sitt yttersta.

Nu är dags att göra något vettigt. Knirka igång systemet med att ta en kopp kaffe till. Se till att katten är inomhus så inte varenda liten fågelunge hamnar i magen på den.

God förmiddag önskar lantisen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s