Hä sitt ja i allsköns ro

 

Morgon.
Hönsen utsläppta, hundarna är förplägade, katten vet jag inte var han är. Ute ett tunt fuktmättat regn som smeker allt grönt. Så där som det ska vara. Paraplyet behövs inte eftersom min snustorra kalufs bara skriker efter fukt – lika mina torra kinder. Det blir så påtagligt här i tystnaden. Känslorna och förnimmelserna hinner nå fram till konstaterandet.
Jag tycker att jag varit på väg hela livet, utan att hinna stanna upp och känna. Jojo visst… så är det för alla tycker jag mig höra här i tystnaden, men faktiskt… det har varit en skam att bara sitta.
Min käre far som var filosofiskt lagd ville gärna slå sig ner och försjunka i ”tänket”. Sådant begrep jag inte förens jag blev stor. Nu i min ålders höst ligger bilden av honom och mig själv så tydlig och klar. Tråkigt för min del, att jag bara fick mig tillägnat hälften, för den andra halvan blev raka motsatsen. Jaja, mångfald ger möjligheter och ska vara sååå bra. Men om man blandar alla färger så blir det grått. Det är den absoluta sanningen.

Vad var den raka motsatsen? Nedärvd dominans, full spätta hela dagarna, aktiviteter, plikt och duglighet, hängivenhet till allt som företogs till gagn åt fem hungriga magar. Generositet om möjligheten fanns; och det gjorde den då och då – både känslomässigt och ekonomiskt. Det var hon, den sprudlande och den av kraft innehållande kvinnan som var min mor.

Kan vara lite småfjantigt att knacka ner om dessa två, men varför inte? De finns kvar – inom mig – men glömda av de flesta. Jag har överlevt dem och tänjer nu på en förlängning för att se vart min livspil har för slutmål. Borde ha varit död för längesedan men konstigt nog larvar det vidare – lite på måfå så där. Frågar mig ganska ofta vart jag är på väg, trots att jag vet så väl.

Men skam den som ger sig – än finns det som håller drivet igång – framåt. Snart stundar åktur genom norra landet för att mätta nomaden i mig. Så kommer besök på Vallarna och Ungdomsmusical i Katrineholm och mycket annat som förnöjer. Så kommer hösten med teater och sång. Nyttiga promenader med Bamse som just nu får löpa bäst han vill tillsammans med Molly, husets gårdvar. Klarar inte av att ha två kopplade vovvar på några promenader, för Molly drar som attan.

Nu är mitt på dagen och borde se om det finns något i skåpet. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s