Vad väntar vi på?

 

Söndag kväll.

En tanke som slagit mig och så många andra. Döden. Allt som passerar på ålderns höst är bara utfyllnad. Man hittar på saker för att få dagarna att gå. Längtar efter det som var. Längtar efter att få göra om. Men besynnerligt är det, för det går inte att ångra. Man försöker intala sig att allt hade en mening.

Ibland dyker mina tankar ner i mullen till Anne-Maj. En gång i tiden tänkte jag på henne varenda sekund. Ja i så många år efter att hon inte fanns hos oss längre. Det är kanske lite underligt hos oss som upplevt att barnen går före. Våra tankar menar jag. De där som var helt galna av sorg.

Min galenskap kapslade jag in så småningom och det ganska väl. Jag hade alltid bråttom efter att hon försvann. Satt aldrig still – jagade ständigt vidare – vilsen – karsk – inte låtsas om och murarna blev högre och högre. Trots att jag trodde att jag kunde kväva allt och bara trampa på.

Under de här sista två åren som gått har det outlösta kommit ifatt. Ingen har förstått och kanske inte jag heller, men med avsaknad av mina barn som jag aldrig når fram till igen, så känns livet väldigt tomt och innehållslöst. Jag är förbrukad – gjort vad jag skulle med fortplantning och när jag snart är död kommer jag snart att vara glömd. Fann lite tröst hos Lennart trots att jag inte hade samma kärlek till honom som för barnens far och den jag älskade mest. Det var lika för Lennart på hans vis. Han hade byggt sitt liv med sina barns mor. Vi stod på samma pinne av livets stege. Hehehe… vilken jäkla liknelse.

Nu måndag förmiddag och tankarna är lite rensade efter en god natt s sömn, och denna dag, den 1 juli 2019, ska äntligen det sist passerade av sjukdom och död bäddas in i glömskan. Den här gången ingen sorg att bearbeta på samma sätt som ovan sagda. Inte tillnärmelsevis. Endast snuvad på en trodd tillvaro i sällskap. Nåja, det går ändå, så här dags. Idag läggs sista handen på det definitiva avslutet och jag kan ge mig ut på den sida av livet där jag aldrig mer utsätter mig för dylikt. Nu kan jag bara i förskott ta ut min egen död – min väntan.

Tänk om jag lever i 20 år till? Herreduminskapare… vad trött jag blir på den tanken. Men… kanske att jag om några månader till (medicinsk åtgärdsväntan inom sjukvården) äntligen får bort den infernaliska värken i höften. Inget man dör av i första taget, men det drar ner livsvillkoren. Jajaja… jag vet, det ständiga ”det finns de som har det värre” som ständigt tittar in i mitt huvud när det gnisslar. Det behöver ändå åtgärdas.

Har legat hemma inatt och nu hamnar datorn definitivt hemma på skrivbordet. Plockat ihop lite som fattas för Norrland, där det faktiskt kan bli ganska kallt om vi inte har tur med vädret. Flickungen har redan packat in i sin halva av husbilen och jag åker och hämtar upp henne till kvällen när jag är klar, för i morgon åker vi. Hon är laddad med förväntan och väldigt nervös förstås, fast hon inte vill erkänna. Hon är inte särdeles van att vara med en annan människa på äventyr. Första etappen blir på 43 mil upp till Njupeskär/Särna, sen blir det betydligt kortare distanser, tills vi avverkat Vildmarksvägen och om kraften finns så vinglar vi vidare upp till Storforsen.

Nu blir det inget bloggande alls på ett bra tag. Bara så ni vet. Sköt om er. Lev livet OCH skriv! Rena rama friskvården för tankar som ohejdat flaxar omkring. Lite hit – lite dit – lite hur som helst.

❤ 😀

 

 

 

En reaktion på ”Vad väntar vi på?

  1. Kära vän, det låter bra med det avslut som sker idag. Dina tankar kring resten av liv och död är mina också, och mångas – utfylland kanske, ibland en glimt av levande liv. Just nu tittar redaktör 2 på mitt sk manus, vi ska ses på fredag fm… Den förra fick fast jobb. Hur det ska bli en bok av det där förstår jag inte. Men journalisten jag träffade för ett par veckor sedan har gjort ett bra jobb, tror det är för Hemmets Veckotidning, hon talar om när. Och annonsen i Svensk bokhandel fick jag se via en kompis på FB, inte via förlaget… Ha det gott med din passagerare, krama Bamse och kör försiktigt!!!! Kram på dig/Margareta

    Gilla

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s