Författarrösten

Har lyssnat på Ann Ljungberg i en inspelning som var i går kväll, vilket jag totalt glömde bort. Det handlade om det ovan sagda i rubriken.

För att hitta sin röst som författare ingick 13 frågor man som skrivare skulle ställa sig. Kan inte skriva ner alla 13 men alla 13 var av det allvarligare slaget. Vad får dig att gråta – vad ger dig hopp – vad skulle vara för bra för att vara sant – vilken bas står du på (när det gäller åsikter) – vad är du villig att riskera – osv. Nu ska ni veta att ingen fråga om vad jag skrattar åt eller det jag mår bra av. Ända tills fråga 12 då frågan löd: om du bara hade en dag kvar att leva – hur skulle du tillbringa den?
Tur att jag inte var närvarande i går kväll, för då hade jag skrivit på chatten i direktsändning att jag skulle rulla håret och snygga till mig lite så jag skulle bli ett vackert lik.

Sanningen att säga så vet jag inte om jag ska författa över huvud taget men det är ju så sabla roligt – när andan faller på. Känner mig lite som jag antar Nils Ferlin skrev om; att han var ganska mager om benen, tillika om armar och hals. Han blev aldrig riktigt accepterad av det kulturella …. , men hamnade i folksjälen, alltid ihågkommen.

Dagen ligger blank framför mig och inte bryr jag mig om packningen från husbilen som står lite här och där. Snubblar jag får jag skylla mig själv. Behöver inte heller vara rädd att det skulle gå sta och ringa på dörren min, för min gamla vän en trappa upp, ringde faktiskt och frågade om hon fick komma ner en stund och då blev jag av med baconet och den stekta blodpuddingsbiten jag just stod och försökte förvandla till en någorlunda kulinarisk anrättning. Upptäckte att jag inga lingon hade kvar i burken, men det blev svarta vinbär istället och det gick bra.

Nu ganska nöjd av att skriva en snutt om betydelselösa saker och klockan börjar bli förmiddagskaffe.

Gu´tår 😀

 

3 reaktioner på ”Författarrösten

  1. 😀 Nå nå… ta inte mina reflektioner på allvar bara.Jag är lite raljerande och ibland lite bitsk, men det är ålder och lite inhämtad erfarenhet av livet som kan skymta mellan raderna jag skriver.
    I dagens flöde av författardrömmande människors ständiga strävan är, allvaret – dramat – blod och död och så mycket elände som möjligt.
    Skummar just nu igenom Marianne Cedervalls lättsamma böcker, men nog sjuttsingen ska det in drama med mord i lagom utportionerade kluttar. Som små vidbrända kakor på en plåt, ja de där som har en benägenhet att ta åt sig för mycket värme utefter kanten. Läser dem för att höra hennes berättarröst och att hon bor i samma stad som jag. Lika så bra ifall jag ramlar på henne i något sammanhang. Vi är i samma ålder och kanske hamnar bredvid varandra på hemmet 😀

    Så roligt och spännande med en ny följare. Tackar för det ❤

    Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s