Tankejox en vanlig onsdag

 

 

Igår gjordes en utmätning på vad jag klarade av i artrossammanhang. Bedömning gjordes och jag, muntert och aningslös trampade friskt på i en korridor, fram och tillbaka i sex minuter. Instruktören stod bredvid och kollade tid och gjorde anteckningar.
Tja, det var väl ingen konst med medicinering i kroppen och på eftermiddagen då maskineriet rasslat igång från morgonen stapplande mellan dörrposter och bänkar inom räckhåll. Hahahaa… 😀 Idag på morgonen infann sig resultatet för min egen del. Jädrars så ont.
Varför i helskotta går jag ut så hårt för? Nåja, får väl se om det blir bättre efter idag då det ska utmärkas vilka maskiner och vilka rörelser jag ska använda mig av. Nu har det iaf rullat igång och vederbörande terapeut kunde inte förstååå att jag inte kommit med tidigare (trots att jag ringt och stött på under våren).

Men innan dess ska jag röja upp här hemma för dottern kommer hit med ett rumsbord hon vill att jag ska ha. Blir väl bra med det för då slipper jag ha tallriken i knäet när jag inmundigar mig lite framför dumburken. Bästa stället att äta vid, i mitt fall. Köksbordet används bara vid frukost och om det kommer någon inom dörren.

Men något annat som är säkert är att det är svårt att bryta gamla mönster. Till exempel det där jag kom på att jag inte har några bekymmer längre. Halkar gång på gång ner i det lite ångestladdade hålet för överlevnad i vardagen. Men det löser sig med tiden förstås och jag försöker verkligen se allt omkring positivt. Till och med när jag står på stegen med famnen full av kuddar och täcken och ska försöka trycka in dem i redan fulla skåp. Ja, hör bara, vilka bekymmer 😉

I går eftermiddag och in i kvällen sjöng jag i tre timmar på raken. Roligt var det och många ”välkomsttillbakakramar” blev det. Uppskattades av mig förstås. Vid den korta rasten på en kvart hade alla med sig frukt eller annat nyttigt tuggbart som vanligt men jag, den streber jag är, tog ett tuggummi och drack vatten. Och inte fick jag muskelvärk av vare sig sång eller tuggummi trots att stämbanden är muskler. Ingen artros där inte.

Morsning 😀

 

2 reaktioner på ”Tankejox en vanlig onsdag

  1. Känner igen mig i det där att pinna på, göra sitt bästa där i korridoren trots att det kan bli fel för en själv. Minns att jag frågade om jag kunde få hänga med pensionärerna på vattengympa, långt före 65-års dagen. Det gick bra, tyckte jag var smart … vattengympa skulle ju vara mjukt för kroppen. Jag satte så klart igång som om jag jagade guldmedalj. Naturligtvis blir jag glad, får energi där i gruppen, inte tänker jag då på att jag går ut för hårt. Om jag säger som så, att jag nästan inte kunde kliva ur böljan på stegen och sjuk blev jag, men pinnade dit varje vecka. Till slut fick jag ge upp som vanligt, blev ju sjuk resten av veckan efter varje träning. Lyckliga dig som kan sjunga i kören, vilket lyckopiller är inte sång i kör. StorKram

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s