Lite mer om Onta

Blev så peppad av kommentarerna jag fick så jag tog och kopierade en kontrast i Ontas tillvaro. Något som påminde mig om hur sabla stark jag måtte vara och att förstå att livet lär och hur man hanterar det, kommer ur ursprungliga erfarenhet, på nå vis.

… men Onta våndas över, trots att hon vet, att hon gjorde så gott hon förmådde med dottern Linda, så ligger det liksom ett tungt svart lock över hennes minnen av Lindas barndom.

Det föll sig naturligt att flytta ihop med Lindas far. Och detta stora misstag förändrade hela Ontas tillvaro och hon fick en ny syn på livet. Aldrig anade hon att hon på den nya platsen skulle få uppleva ett psykiskt inferno av omåttliga slag. Ett inferno där Onta gick ut om kvällarna, då och då, för att i ensamma tankar gå och fundera på om hon skulle kasta sig framför en långtradare – eller sitta i källaren som hon gjorde, och hålla en pistol mot huvudet för att göra av med sig själv – bli utelåst och få banka på dörren för att komma in – endast för att det fanns grannar som kunde höra hennes rop, gjorde att dörren öppnades inifrån – bli totalisolerad och förbjuden att ha kontakt med yttervärlden – lampor och tv skulle släckas efter nyheterna – aldrig tända lampan om nätterna – bli motad i dörrhålet av en stridsberedd man med armarna i kors.

Onta kan erinra sig att hon på den gamla datorn som sedan åratal förpassades till återbruket, fanns utförliga anteckningar om den där tiden. Sex månader som gick förbi som en grund att få Onta att inse att gräset inte är grönare bakom någon annans staket. Onta ångrade bittert sin flytt från Västerås. Trots att hon till en början grät men så småningom gick det över i ren desperation över att överleva även detta. Sex månader tog det.

Onta kan idag inte förstå de arma kvinnor som blir fastlåsta och inte vågar att slita sig loss. Men Onta var tydligen stark. Hon blev aldrig slagen men en obalanserad psykopat kan åstadkomma smärtor av annat slag. Att få en annan människa tillintetgjord. Så här dags anser Onta att hon kan förstå den reaktion som utlöstes hos X. Han var absolut inte beredd till ett nytt familjeliv. Hans egen livssaga hade satt sin prägel på honom och med det såg han sitt liv upp och ner. Att han hade alkoholproblem var en sak som Onta upptäckte när hon hittade spritflaskor undangömda i vinterdäcken som låg i källaren. Så problemet var komplext och Onta hade naturligtvis sin del i det hela eftersom hon då ingenting begrep.

Nä, nu har jag inte tid att sitta här längre. Ska övningsläsa ur lilla Hubboboken inför morgondagens begivenheter. Hämta det sista ur tvättstugan och sätta på en kopp kaffe till.
Morsning 😀

 

4 reaktioner på ”Lite mer om Onta

  1. Njutbar start på min dag, det tackar jag för, fast Onta har det för eländigt, kände jag igen mig i en del. Fast jag blev slagen och var tvungen att låsa in mig och hundvalpen i badrummet tills det lugnade ner sig. Ila på nu i din dag, ha det gott StoraKramen kommer här!

    Gilla

  2. Oj min vän, vilken historia – bra att du berättar åtminstone delar av den – kan du hitta dina gamla anteckningar så har du en bok även här! Tänker på Ordberoende förlags bok Helvetet jag kallade kärlek, Lena Bivner letade alldeles nyss efter flera berättelser om våld (psykiskt eller fysiskt) i nära relationer… Tror att hon fått tillräckligt material för ännu en bok på temat – som du förstår är det ett alltför aktuellt ämne, spelar ingen roll om det är nu eller då… Vad vet Linda om det här? Pratar ni någonsin om detta? Kramar dig/Margareta

    Gillad av 1 person

    1. Ja du, inte vet jag. Känns rätt så tungt ämne och som du förstått så skulle jag nog inte klara av att fördjupa mig i just den soppan 😉
      Livet är för kort anser jag att gräva i gammalt men väl att nämna om det, lite så där lagom. Iaf i en biografi som barnen ska läsa en dag.
      Det tog så många år innan jag kom över det hela så jag kunde komma vidare. Då lossnade det och jag gav mig i kast att skriva det stora skådespelet på två timmar som så småningom blev lilla Hubboboken.
      Det finns så oerhört många kvinnor som fastnar i våldet inom de stängda dörrarna och inte klarar av att ta sig ur. Fy fasen, stackars kvinnor.
      Kommer du ihåg att ämnet kom med i boken vi skrev, du och jag? Både genom Gunvor och Helge?
      Kram och jag ser fram emot den 6te ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s