Förnöjsamhet

Ett ord som jag trodde jag tagit till mig. Inte då.

Nu frestar tankarna om ett nytt boende trots att lägenheten flyter ut på stora ytor. Ser på väggarna som fylls av tavlor varav de tre största är 1400×1000. Var ska jag hänga dem i Kråkebo?
Himlen ligger blå över staden och Mälaren som hänförande vackert breder ut sig inför mina ögon när jag står på balkongen och glor.
Solen ligger nu som en matta över två av rummen eftersom solen har en benägenhet på det här stället, och under den här tiden på året, gå om knuten. Under sommaren går den upp i nordost och flödar in i sängkammaren och där kan jag vakna så hjärtans glad åt ljuset. Efter 13.00 ligger hela lgh i skugga men då har jag iaf kommit igång och kan faktiskt gå utom dörren. Gå ut i världen – inte bara promenera omkring på ett område som visserligen är vant men som blir i enformigaste laget.

Men… det blir ju enahanda på något annat ställe. Eller hur? Vad strävar jag efter?

Idag ska jag följa med vännerna från Sörmland för de ska titta på en bil i Sala. Nu kommer det att visa sig om de ger sig tid att över huvud taget komma över min tröskel. De har aldrig varit hem till mig under de senaste 15 åren och då bodde jag i en kåk… käre värld, det är mer än 15 år sedan. Hmm. De ska förmodligen hem på stört efter lite lunch på IKEA som hon nämnde i telefonen i går kväll. Visst, jag kan bjuda in dem och visst kan jag inhandla på vägen hem det som behövs för inmundigandet av något gott. Har ju aldrig något till övers hemma i skåpen eftersom jag handlar när det behövs, bara för mig och Bamse. Kastruller har jag tämligen gott om. Hahahahaaa… 😀

Är det den ihållande ensamheten som gör mig avig och längtar bort? Kanske? Fan vet!

Forts. följer.

Nu dagen efter, och gårdagen blev inte så dum i alla fall. Vännerna köpte sin bil och jag bjöd dem på lunch på ett mycket vackert ställe i Sala som heter Måns Sol. Ligger alldeles vid vattnet med bara ett promenadstråk från bordet. Ett bad med hopptorn några hundra meter bort där ungdomar euforiskt hoppade i vattnet under glada rop. God söndagsbuffé utomhus i det enastående vackra vädret, och faktiskt något imponerade vänner som aldrig varit där, trots att de otaliga gånger passerat Sala och gruvan.
Varför jag bjöd var att jag ett otal antal gånger fått spisa kulinariska rätter vid deras bord. Det är ju jag som är den rörliga delen av vårt gemensamma liv. Sen skulle de ställa av mig hemma och då kom det jag funderat på. ”Jag måste kissa innan vi går på IKEA och så vill jag se hur du har det.”
Överrumplad och glad förstod jag hennes åtbörd. De följde mig upp och gick runt. Drack en kopp kaffe och hon var INTE in på toa och kissade. Faktiskt – jag blev rörd över hennes omväg till att bjuda in sig till mitt hem. Ibland funderar jag mer än vanligt på hur vi människor är funtade. 😀

Nu vet de hur stora kontrasterna är mellan här hemma och Kråkebo. Det var ju deras bekantskap med prästen och hans förehavande som väckte tanken om en flytt just dit.

Nu väntar jag in samtal från Hörcentralen för jag hör inte längre vad körledaren säger när hon talar om vilken sång som står på tur. Får fråga kompisen bredvid. Vi altar står ju längst bak i kören under träningarna. Dessutom tror jag att grannarna blir störda av mitt höga ljud på tvn.

😀 God Måndag 😀

3 reaktioner på ”Förnöjsamhet

  1. Det är svårt att bestämma sig, si eller så. Den stimulans du får i Västerås kommer du nog inte att sakna om du flyttar till Kråkebo – brända bilar och liknande menar jag… Och ibland blir ju livet enahanda var man än befinner sig – just nu har jag rensat en stor skål med svamp, kantareller, svart trumpet och aspsoppar, små och fina. Trött i kroppen, nöjd, kanske till och med förnöjsam – ett ögonblick. Kram på dig!

    Gillad av 1 person

    1. Det är en bra iakttagelse du gör. Var just ute med Bamse och ser hur de kommer cyklande från västra stadsdelarna. Inne på ett annat parti av promenaden möter jag två varav den ena försöker gömma en ganska stor rörtång under tröjan. Jag hejade på dem och de stirrade med döda fiskögon på mig och muttrade något som skulle likna hej.
      Så inatt blir det förmodligen nya bränder. Varmt och gott väder så de fryser ju inte skiten ur sig precis. Lugnar väl ner sig när snö och isiga vindar nyper i näsorna.
      Idag har jag kontaktat hörselenheten för undersökning av min hörsel. Fick skriva en egen ansökan på nätet direkt. Rätt så kul att formulera min egen iakttagelse om min hörbarhet. Skyllde på alla andra att de pratade för lågt och att det var ett jädrans gnäll på alla för att jag säger VA hela tiden. Påstod att jag jag själv inte hade några som helst problem. Lite udda anamnes som kanske får dem att le lite och ge mig en tid inom rimlig sådan. 😀 Kram

      Gillad av 1 person

  2. Vi tycks ha en viss gemensam egenhet här. Hmm… Fast! Sen jag flyttade från föräldrarna vid 17 års ålder, nästan 18, har jag inte bott så länge som 15 år på ett och samma ställe. Har jag varit luffare i ett annat liv?

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s