Höstaningar och böcker

Tror att jag hittat min rätta dygnsrytm. Vaknar vid 6-snåret och dyker i säng, totalt utpumpad, mellan 21 och 22. Kommit på att jag inte småsover på soffan under dagen. Hurraaa… för det har, sååå länge, varit ett måste. Helt klart ett friskhetstecken.

Hösten gör sig påmind ser jag när vi tar morgonpromenaden. Inga gula löv, än så länge men när jag stannar till under tiden min vän har nosen i backen, syns att löven är naggade i kanterna, lite brunfläckiga och av fukten från regnandet igår kväll, drar jag in jord och andra kulinariska dofter som får mig att bli stilla och begrunda förgängligheten. Snart nog kommer prasslet av asplöven nå mina öron och det är också en sådan där fantastisk känsla, plus att aspens gula löv ligger som guld runt fötterna. När jag lyfter blicken upp mot trädkronorna och låter mig begapas över det intensivt blåa, ja då blir jag så tillfreds. Tids nog byts allt ut, men ännu är nuet här.

Tankarna har gått till Margareta som nu är hemma igen efter sin spännande resa till Gtb. Finns ingen i hela världen jag önskar mer än att hennes bok når ut till en stor publik. Den behövs. Precis som Stefan Wildes bok om ”Hälsa för barn” som är illustrerad av Lollos suveräna hand. I det fallet mest för Lollos skull, för homeopati har visst sin självklara plats för min del, men kanske marknadsföringen i Stefans text får mig att bromsa liiiite. Men skit samma hur hans budskap framförs, för Lollos bilder är många och otroligt fantasieggande för barn (och mig). Själv letar jag fortfarande efter något nytt att sätta tänderna i, men inväntar flowet 😀

I går, tror jag det var, satt Malou i burken och talad med tre kvinnor om ”väninneskap”, och faktiskt att de framhöll att det blir mer och fler böcker skrivna i det genetiska perspektivet.
Jag har inte gjort annat. Både Hubboboken och Völvan Spår handlar om vänskap mellan kvinnor. Så finns det ytterligare en bok som Margareta och jag totade ihop för länge sedan – om två kvinnor som möts på en färja och utvecklar en vänskap som leder till en pusch framåt efter pensioneringen.
Iofs har ordet hen kommit i bruk, men jag tror inte att någon, elr ytterst få hen(han) skriver om hen(hon). Män vet inte riktigt hur hennorna funkelerar. Så de så.

😀

12 reaktioner på ”Höstaningar och böcker

  1. Tack vännen för välgångsönskningar, nämnde faktiskt vår bok för Ewa Å på förlaget igår, men hon var inte intresserad – då. Jag kan nog komma igen… Har också nämnt Lollo – om Ewa skulle få behov av en illustratör, vem vet vad som kan hända. Kram på dig

    Gillad av 1 person

  2. Ja du, så det kan bli! Hade jag förstått HUR infekterad vaccinfrågan var hade jag kanske inte åtagit mig jobbet. Har faktiskt lite ont i magen, trots att jag blev varnad … och trots att jag gick in i arbetet utan att vara enig om allt som står i boken. Framför allt tycker jag att det saknas en del brasklappar här och där. Men jag är enig i fråga om hälsofrihet, naturlig hälsa … och att vi måste få tycka vad vi tycker. Om tvingade lagar gör att människor måste frångå sin övertygelse känns det som att vi förstör vår demokrati.

    Nu håller jag tummarna att ingen börjar ge sig på mig, bara för att jag illustrerat hans bok. Teoretiskt skulle det ena lägret kunna ifrågasätt hur jag kan vara så ansvarslös att jag tagit del i en ”sådan här sak”. Jag har ingen lust att försvara mig i frågor som jag vare sig kan eller vill diskutera. Jag har inte tillräckligt fasta åsikter eller tillräcklig kunskap för att klara det. Jag tog jobbet för att jag ville agera som en professionell illustratör. En som jobbar neutralt och inte låter mina egna åsikter råda över andras.

    Det är lite skrämmande att hamna på en plats där man inte trodde att man skulle kunna hamna. Hur stolt jag än är över mitt illustrationsarbete, och resultatet av boken rent konstnärligt, så föll den glädjen bort i samma stund som den blev kallad ”livsfarlig”. Mitt digra arbete under höst och vår, blev plötsligt inget värd 😦

    Kram ❤

    Gilla

  3. VA.. har den kallats livsfarlig? Hahahhaa… inte vettigt på en fläck. Men som vanligt ser läsaren endast sina egna demoner.
    Du har gjort ett enastående arbete och det är detta som betyder heder åt dig – att du kan något som ytterst få kan och klart att Stefans motståndare i frågan ser rött, när de ser vilken fantastisk illustratör han fått tag i. Hur skulle han annars ha gått till väga. Du är bäst!!!
    Ditt arbete fattar jag har varit digert och jag vet och förstår hur mycket tid det tagit. Bry dig inte om debatten om vaccinets vara eller inte vara. Det rör inte en konstnärssjäl. Det munhuggeriet kan de hålla på med bäst de vill. Tag det till dig att du är bäst på vad DU gör och Stefan får ta det han är bäst på.
    Basta!
    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

    Gilla

  4. Ha! När ordet ”hen” kom för ett antal år sedan, minns faktiskt inte när det var, så blev det ju ett jäkla liv om det! Det var inte alls avsett som ett genus-ord, utan som ett pronomen! Något att använda när man inte vet om det är frågan om en han eller en hon, saken gäller, eller vem som läser. Typ ersättningsord för t.ex.: vederbörande, personen ifråga eller liknande. Och så har ju folk bara en sak i hjärnan och tolkar det hela som en HBTQ fråga.
    Men precis som med den där boken ni pratar om, och som jag inte läst eller ens vet vilken det är, men folk tolkar saker alltid enbart ur sitt eget huvud och sina egna tankar. ”Det är inte problemet som är problemet, utan hur man tolkar problemet. Om det över huvud taget är fråga om ett problem!”
    Allt beror på hur man tolkar en situation, eller en text, eller en bild… eller hur man tror en människas ansiktsuttryck är när man pratar i telefon med henom, fast man inte ser personen i fråga. ( 😀 )
    Tolkning!

    Gillad av 1 person

    1. Rätt så kul med hen iaf och i finskan finns inte han eller hon alls. (hörde jag någonstans och jag tror det var en gammal finsk väninna till mig som sa så.)
      För inte går det an att säga hennar och hennor heller, fast det är också rätt kul.

      Gilla

      1. Superkul! Vad säger du om ”henom”?
        Då när det begav sig skrev nån att det finns språk som har, och har haft länge, ett pronomen motsvarande hen. Har totalt glömt vilka.

        Gilla

      2. Jag tyckte det var jättekul! Skrev en liten kort novell om en hen. De som läste blev helsnurriga, för jag hade noggrant lagt orden så ingenting kunde röja om det var en han eller en hon. Inte heller något som kunde röja en viss ålder.
        Vi är så otoligt fasta i föreställningen att man måste veta kön och ålder på folk. Och sen gärna vad man jobbar med också.

        Gilla

      3. Då kommer jag genast att tänka på när jag en gång i tiden var ute och dansade. Den stående inledningsfrasen från herrarna var. Vad jobbar du med då?
        En god vän till en annan god vän hade ett proffsjobb. Liten och nätt var hon och hade väldigt vackra bruna ögon vilka hon satte i de frågvisa hannarna och förmedlade att hon sålde helikoptrar. (vilket var sant) Tror du de kom tillbaks? Nähä då. 😀

        Gilla

      4. HAHA! Nej inte kommer de tillbaka inte! Man ska vara liten, söt, behöva beskydd, och gärna vara lite dum också. I vart fall dummare än han….
        Nu är jag inte helt snäll, det lär finnas undantag. 😉

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s