Vägs ände

Känns lite så eftersom jag inte kan påverka i någon riktning. Tja, runt ikring min person, visst, men inte inne i staten. Hur jag röstar har sin roll, men vem kan lita på alla de ordvrängare och penningfifflande politiker vi har? Inte jag. De simmar omkring i Sveas gryta och hänger sig åt att skopa i sig in till minsta droppe för att sedan hoppa ur och få med sig matsäck hem. Väl förplägade för resten av sina liv.

Nu ska ämnet historia ytterligare skäras ner och då blir jag rädd. Historia som under många år naggats i kanterna vad gäller skoltimmar har varit skrämmande det också, men nu ska det bli bom tillbaka i tiden. Lämpligt tycks det vara att lägga bommen runt 1700-talet. Allt före ska bort. Nu hoppas jag att ändå franska revolutionen får vara kvar som Iaf en parentes, för utan den…

Vägs ände är också när jag glömt vem jag har fått äpplena av, som ligger i en påse på diskbänken.

Vägs ände verkar vara nådd inom larmtjänst i Arboga kommun då syrran min ramlat omkull och får ligga på golvet i en och en halv timme innan de dyker upp och lyfter upp henne. ”de hade så manga andra före som skulle lyftas upp” var kommentarerna. De lyfte och gick. Dagen efter fick hon med anhörigas hjälp bli inforslad med sjuktransport till Centrallasarettet i Västerås och röntgades igenom och konstaterades att ett flertal revben var av. Häpp!

Vägs ände kommer närmare och närmare. Trots det finns ännu otrampad väg att gå. Bamse höll inte med om det i morse. Pälsen och tassarna blev blöta och regnet kammade baskern på hjässan till mittbena och hängde fram över ögonen. Han hade gått nog tyckte han och ser fram emot bättre framtida vägar. Ovetande om hur det står till i mattes hjärna och bland människorna, och den jord han trampar på.

Vad kan lyfta denna dag? Som vanligt försvinner det dova mörkret med aktiviteter även om regnet smattrar mot rutan, politiken glöms, egen glömska glöms, skolan fixar väl historien, syrran blir väl frisk och Bamse är nu torr. Vägens ände försvinner in i dimman av glömska om förgängligheten.

Fy faderulla, va mossig jag är denna morgon. 😦

Hjääääääälp

 

 

5 reaktioner på ”Vägs ände

  1. Hihih, sticker in min flytboj som tillfälligt är ledig, själv vilar jag hjärnan med att titta ut i det vilsamt gröna, genom dubbelfönstret på landet. Här kan man inbilla sig att fred finns, att tystnaden är evig och lugnet får råda. Inbilla sig, och samtidigt förstå att folk i mindre orter inte riktigt förstår det som har drabbat större delen av landet.
    Pussa Bamse den raringen!

    Gilla

    1. Då var det den flytbojen som tog mig genom dagens ljusa timmar. Tackar varmast för det 🙂 Nu faller mörkret fast det är tidiga kvällen. Blött och rusk. Bamse vill inte ut. Har satt på sig fest-kiss-blåsan. 😀

      Den inbillade friden får vi ta till vara när den råkar passera förbi men det jäser utav bara sjuttsingen ute på landsbygden. Det är småorterna som kommer att revoltera vad det lider. Sen att det finns stugsittare som inte bryr sig ett dugg – så är det alltid.
      Yvs även över hur det kan gå till som så; att en rektor på en skola beordrar ut samtliga elever under samma ”fana”. I det här fallet att vara med i klimatmanifestationen under fredagen. Det finns något som heter fri vilja ännu så länge och alla är inte överens i klimatdebatten. Det vet vi, men att tvinga/beordra en hel skola – jag får lite rysningar och tänker på Hitler.

      Du har fortfarande geisten kvar det hörs och det är beundransvärt. Du tar väl ut dubbel oktan ur tanken när det väl beger sig… kan jag tro. Strongt! ❤

      Gillad av 2 personer

    1. När jag läser om hur du har det när det är som bäst, så vet vi nog alla som kan dig nu, att efteråt rasar du ihop. Det är svårt att begripa, kan tyckas, men om man själv är utsatt för fenomenet i en eller annan form, så behövs inget förtydligande. Vi vet och förstår. Iaf jag som bör tala i egen sak 😉

      Har skrivit ord på en kladd om min egen galenskap som börjar tränga sig in i min hjärna. Men om det törs jag inte skriva om öppet. Galenskap kan ibland vara bra att ha som reserv ifall trycket blir för hårt och då istället ta till ”tokig” galenskap som substitut. Slå hål på skiten och som en skenande häst hoppa över eller spränga vallen.
      Vet nog inte riktigt vad jag skriver just nu, men har sent omsider kommit så långt att frukost och långpromenad är avklarad. Och med det klart kommer suget efter samtal – prata med någon – vara till för någon annan – osv.
      Låt oss få en bra dag ❤ Kram

      Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s