Jag skrattade här om dan…

… det vet jag alldeles bestämt!
Får ta och göra små anteckningar om det. Kanske en post-it-lapp på kylskåpsdörren. Den ytan passeras ofta och b-ö-r vara den bästa. Men det blir väl med det, som med byrån i hallen. Där samlas posten och där ligger den tills jag förstrött r-å-k-a-r  bläddra och hittar räkningar som borde ha varit betalda igår.

De där äpplena som ligger på min diskbänk, kommer jag fortfarande inte ihåg var de kommer ifrån. Men goda är de. Nu törs jag inte bita rakt av längre, för då sticker ena framtanden åt helsefyr och då kan jag definitivt inte öppna munnen – långt mindre skratta.

Igår deltog jag, trots ett visst motstånd (=ont i kroppen), med att sjunga med gruppen Aros Ladies https://www.facebook.com/events/868364013544716/ på biblioteket. Allsång, musikgissning med kör och husband. Trots ruskväder fullsatt som vanligt. Övervägande grå/vit-håriga damer men mitt ibland sitter en gammal vän med sin mörka kalufs och jag blir alldeles vaaaaaaarm. Ögonen möts och jag sjunger baaaara för henne. ” Med dig blev det här, en annan värld, och jag är så glad att du är här. Vad du än ser, vart du än går, finns du alltid här hos mig ändå”. Rader ur en av de framförda sångerna.
Ett stort ögonblick av lycka som jag fortfarande bär med mig in i den här dagen. Det där ögonblicket innehöll så mycket. Vänskap, kärlek, förståelse, uppskattning, skratt och lek, oändlig klokhet och kunskap, ja det gick ända in till märgen. Vore jag man skulle jag fria till henne. Omedelbums!

För väldigt länge sedan lärde jag mig en grej. Det var att iaktta och fundera över vem jag ville likna den dag när jag blev vuxen. På den tiden fanns hon, min moster, som blev mitt ideal. Nu var hon ju gift med min ”riktiga” morbror så jag kan inte påta mig något släktskap, på det viset. Det tyckte jag nog redan då för mina riktiga mostrar var lite kluvna och delade, precis som min mor. Älskade mor ändå förstås.

Ett ideal att likna vid? Är det något gott i det? Jag tror så. För om jag tänker efter så har jag anammat en hel del. Bl.a. göra som hon: nicka förnumstigt när hon inte begriper, för då tror samtliga att hon är intelligent och deltagande. Detta är hennes egna ord. Bara så ni vet. För under vissa omständigheter och diskussioner kan detta tillvägagångssätt ge både tröst, förståelse, omtanke, för ALLT kan man inte ta in och heller inget råd att ge. Men att vara deltagande är stort nog, utan att kunna lösa problem åt någon annan.

Hennes nickande påminner mig om dagens gillaknapp på facebook. En liten vink om att ”du är bra som du är” -typ. OM nu någon skriver om det självupplevda. Det finns faktisk några sådana kvar i mitt ”flöde”, som det heter. I övrigt är det mest andras ord, åsikter, upplysningar, kunskaper, informationer OCH en jädrans massa reklam.

🙂  God söndag ❤

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s