Flyga iväg

… till England ska en ung anhörig göra i eftermiddag. Jag kan stå på balkongen och vinka. Näää, men väl ska jag försöka passa på att ta ett kort på planet när det lyfter. Gjorde så när en annan ungdom gjorde sin första flygtur till samma ställe. Då var det sommar och klart väder. Får se hur det blir idag.

Vederbörande pratade jag nyss med och han var så nervös så han ville kräkas. Talade om att den känslan måste få finnas när fötterna lämnar den säkra jordytan och vara helt utlämnad i andras vård. Men berättade även om när jag släppte rädslan och njöt något alldeles formidabelt när jag lutade mig tillbaka och kände kraften från motorerna och hur vi lyftes upp i luften. Sååå euforisk känsla. Det där med landning är ett kapitel för sig men även där hade rädslan försvunnit.
Nu kan jag ju fråga mig varför rädslan från begynnelsen försvunnit. Är det ålder eller är det något annat? Flyger man ofta kanske det är en bidragande orsak, men det har jag inte gjort. 5 gånger närmare bestämt, på en period av 55 år. En fjärt måhända i klimatsammanhang.

Det måste vara åldern. Insett att jag inte behöver ha ett långt liv men väl ett drägligt sådant. Därför har de tre sista resorna varit helt fantastiska. Hängde som en fastklistrat frimärke i gluggarna över Island, Grönland, Klippiga bergen och fotograferade. Lika den natt då planet gick ner över Milano. Götapetter vilka bilder för mitt öga. Det fick räcka med det den natten, för med kameran blev det bara sudd.

Nästa gång jag ska meditera (kom jag på nu), ska jag låta mig återkomma till den där känslan av friheten under mina egna vingar och låta allt det som sker, får ske. Flowet, ni vet Hahahahaaa………. 😀

Kan faktiskt skratta idag för nu vet jag vem som gav mig äpplena. Äntligen ramlade tioöringen ner i morse. Eller om jag skulle ta det på rätt skrivsätt.

 

I morse ramlade tioöringen äntligen ner 😉

3 reaktioner på ”Flyga iväg

  1. Första gången jag skulle flyga minns jag väl. Jag var rädd – när jag gick till planet tänkte jag ”Är det sista gången jag går på svensk mark”? Idag ler jag åt tanken, men då log jag inte! Sedan har jag tänkt om… att dö i en bilolycka är betydligt större risk än att dö i en flygolycka. Varför är jag då inte rädd för att vistas i bilar?

    Gillad av 1 person

    1. Hej miatankar. Har varit in och lagt till dig och tänkte följa dig ett tag, för jag tror att jag kommer att trivas i din blogg.

      Ja, det här med att vara flygrädd upplevde jag faktiskt riktigt rejält bara en gång. Då hade jag lillstumpan med, Tror hon var under tvåårsstrecket. Då kunde jag också ha kräkts rakt ut. Minns det så väl och jag gjorde som statistiken säger angående böner och flygningar. Bad för hennes och mitt eget liv.
      Den där statistiken läste jag om någonstans, långt efteråt, men glömt var. Den var till för att utröna hur pass stor den religiösa tanken var närvarande vid flygturer. Människor ber böner vid starten, låt oss säga 50 % av passagerarna, men vid landning 100%.
      Sådant där onödigt gammalt vetande som jag inte har en susning om det stämmer idag. Och har man genomlidit processen en elr flera gånger så blir det väl som med bilkörning 😀

      Väl mött ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s