Är det meningen…

 

 

… att vi, systerdottern och jag ska ta och skriva en bok igen?

När vi samtalades vid härom kvällen, frågade jag om hon inte skulle ta och skriva av sig, precis som hon gjorde förr en gång. Hon vidhöll att hon haft tanken men att det satt för långt inne – fanns så mycket annat som tog tiden av henne. Eller rättare sagt, enligt henne själv, en förskjutning bort, med hårt fysiskt arbete, från det som skavde och tärde.

Nu är hon vidtalad, och som förra gången ska hon skriva i mejlform precis vad som dyker upp i hjärnan. Händelser, känslor och varför ditt och varför dutt.
Kan tala om att när vi hade den processen en gång så hade vi väldigt roligt. På den tiden kom orden utan vare sig punkt eller komma. Hon bara öste på, och jag försökte fungera som rättstavaren och punkt och kommaleverantören. Hennes mustiga språk försvann förstås med förlaget som menade att ett vårdat språk var att föredra. Bha… Om vi ska ta och jämföra vad som visas på tvburken så var hennes språk hur oskyldigt som helst.

Fördelen är att vi har ungefär samma humor. Apropå humor så ska ju jag försöka få rätsida på några scener till mina forna teatervänner. Bl.a ska det handla om glömska och den här historien ur livet som jag fick mig berättad i förra veckan, går inte att framföra men … jag fick H (systerdottern) att kvida av skratt, eftersom hon är mitt uppe i en ungefär liknande situation med sin mor.

 

*
Stod en dag och diskade upp efter middagen och mor står bredvid och torkar porslin och bestick. Far har gått in i kammaren bredvid och vilar sig lite. Mor gnuggar minutiöst tills besticken blänker. Jag ser i ögonvrån hur hon inte vet var eller vad nästa steg är i högen av porslin som jag lägger upp på diskbänken. Tänker på hur demensen har ätit upp det mesta och hur svårt det är att vara den som måste hjälpa pappa så han ska orka. De är ju båda gamla och mors demens är fruktansvärt sorgesamt, men far och jag försöker se de roliga stunderna och ta tillvara på dem. Vi har vant oss vid att hon svär väldigt mycket numera och det trots att hon varit kyrkvärd i nästan hela sitt liv.
Härom veckan lade tvättmaskinen av men hon tvättade ändå. Lade ut kläderna på golvet och hällde tvättmedel över. Hon har dessutom börjat vägra att byta kläder så far och jag smyger med det. Han plockar ner de smutsiga kläderna i en tygpåse när hon somnat och smyger ur sängkammaren och öppnar fönstret försiktigt på gaveln och kastar ut den till mig som i gryningen, före jobbet, hämtar den i blomrabatten och tvättar hennes kläder hemma hos mig. Varje dag är jag hos dem. Lite jobbigt är det, men bröderna är inget att räkna med.

Plötsligt står hon stilla bredvid mig med händerna full av bestick och vänder sig mot mig och ögonen sticker misstänksamt.
– Vem är du?
– Jag är Kerstin, din dotter.
– Jaha, har jag fler barn?
– Ja, du har tre söner också.
Det blir tyst en stund.
– Är jag gift?
– Ja, han sitter i rummet bredvid.
Då kommer det. Med stor kraft kastar hon ner besticken på diskbänken med stort skrammel.

– Men va fan… varför har ingen talat om det för mig?
*

7 reaktioner på ”Är det meningen…

  1. Hahaha galet roligt! Min svärmor blev dement så det räcker och blir över, jag bad mina arbetskompisar att få in henne på ett hem, vilket de gjorde efter sedvanlig läkarkontakt och tester.
    Hon, svärmor var hela sitt liv väldigt involverad i allt kyrkligt och bakade säkert en miljon småkakor till alla möten prästen hade med sin församlings lamm. Hon var tystlåten och mild tills demensen tog henne. Jag sjöng då i en kör och vi brukade åka till en del boenden och sjunga för dem. Jag står där i kören och lyssnar på en dement som svär så det osar och min soprankollega som stod bredvid mig sa att ”guuu så hon gapar och svär tanten.”
    ”Äsch, sa jag det är bara min svärmor.” Hennes min var obetalbar.
    Tror att de människor som hela livet levt tillrättalagt lätt blir just så i truten av demens, de har mycket att ta igen, innan de tackar för sig och går. Kram ❤

    Gillad av 2 personer

    1. JAg har också sådana erfarenheter när jag arbetat med dementa. ”De har mycket att ta igen, innan de tackar för sig och går”. Mycket bra fångat i några ord!

      Gilla

  2. Nu har man fått inte bara ett dagens morgonskratt, utan flera! 🤣😂🤣😂 Tänk så mycket uppdämt svärande de där kyrk-tanterna har samlat på sig under årens lopp, istället för att pysa ut lite då och då som en annan gör. 👍

    Gillad av 2 personer

  3. Jag tänker så här, men inser att det inte gäller alla kvinnor i världen.
    Vi här hemma lever inte som då, under förtryck av kyrka och överhet, som har sina tentakler fortfarande utspridda på kvinnosläktet.
    Vi kan nog äntligen betrakta oss som fria kvinnor och fiser när f-n vi vill och när det behagar oss. Eller hur? För fy faderullan hur jag tänker på alla de som fortfarande befinner sig kvar eller gömmer sig bakom masker av olika slag. Inte bara de fysiska utan även inom sekter och fan vet vad.
    Kram på dig Ostyriga kvinna som tar emot och förstår. 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s