Skrivövning

 

Med anledning av uppbyggnad av språket så läste jag (för ganska länge sedan) om en som gett ut en bok som inte var ”rättad” ett enda dugg. Det gick hem det också.

Dessa två meningar skriver jag som jag pratar men det ska troligtvis skrivas så här:
För länge sedan läste jag om en som gav ut en bok, helt utan ”rättning”. Även det gick hem.

När jag söker på gooles om verb, substantiv och adjektiv dyker det upp 6 250 000 alternativ att trycka på för att nå den rätta kunskapen. Detta hiskeliga antal hejdar mig och jag lutar mig bekvämt bakåt för jag vet att jag ändå blir förstådd. Tanken kommer flygande; hur i helskotta en lektör eller korrekturläsare gör när hen får ett manus fullt med ordbildningar som är upp åt väggarna fel? De har kunskapen och de måste komma överens med författaren om hur de ska kunna komma vidare utan att författaren helt tappar sitt ”eget” språk.
Det lilla jag har gett ut har jag fått hjälp med. De vet att jag anammat deras kunskaper högt och inte har mitt språk blivit sämre. Tvärt om. Med deras hjälp har jag kunnat sträcka på ryggen och fått känna mig stolt. Utomstående har naturligtvis inte en susning om vilket jobb som ligger bakom.

Då är det lite säkrare mark att ta till dikten. Då får jag göra precis som jag vill. Behöver inte ens rimma fast det är hur kul som helst. Banala strofer, till två gamla vänner ur teatergruppen som väldigt gärna vill spöka ut sig och fick förslaget att återinträda som primadonnor. Lyckan blev stor och de ska verkligen få ”spöka”, för mina direktiv är Z Leander och A-L Eriksson.
Båda har gjort avtryck i musikens värld, trots att Anna-Lisa egentligen bara fick en låt som gav historia, men denna enda ger ännu idag genklang hos de flesta ”gamlingar”. Fru Leander är och kommer troligen förbli vår enda stora primadonna genom tiderna.

Nåväl. Dessa två ska mötas på scenen och utmana varandra i sång – lite tjafs ska uppstå i en dialog och att den ena minsann är lika mycket lik som den andra osv. En försoningens sång får avsluta i melodin: Ingenting är längre som förut, av Anders Fugelstad.

Ingenting är längre som förut
alla gamla sanningar är slut
Alla våra sånger dom är vals
och gillas inte alls

Primadonnor finns ej mera – vår sorti var magnifik
Ni kan aldrig hitta någon – som så Wunderbar kan bli
Nu vi tar farväl och önskar att vi någonstans ska ses
Någonstans i himmelriket – fast det är en hypotes

Ingenting är längre……

Sorti 🙂

 

5 reaktioner på ”Skrivövning

    1. För att ytterligare fylla ut bilden kan jag tala om att primadonnorna är runt 80 år båda två. Inte buskablyga och har ett inre lugn som med automatik kommit med åren, förstås.
      Vi har tio träningar fram till premiären som är den 31 mars (tror jag).
      Tänk om du kunde ta dig hit… Götapetter va kul det skulle bli. Bara att du skulle vilja ger mig energi.
      Kram ❤

      Gillad av 1 person

  1. Du kan du, sånt är inte min grej och språket mitt är väl som ditt rätt fritt. En del har den där enkelheten att dela med sig av sina tankar, men alla har inte den lättheten i sitt berättande. Fortsätt på ditt sätt att nå andra, det gillar jag. Kram ❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s