Ann och hennes demoner

Glad-Ann är inte hemma. Vet inte vart hon tog vägen. Verkade ganska glad igår och vad har hänt under natten? Det är jag, Arg-Ann som lagt rabarber på datorn. Ha, vad mycket fjant hon skrivit den senaste tiden kan jag konstatera när jag skrollar nedåt i pladdret. Hoppetossa! Vet hon inte att det är höst och om hon nu skulle gå stad och bli opererad i höften så går hon väl antagligen och drattar omkull när snön kommer. För det gör den och om inte annat så kommer kylan och då blir det halt. Hahaha… lagom åt na. Dessutom har hon så stora planer på att ”ta tillbaka mitt liv” som hon ältar om ideligen. Hon har det ju bra som hon har det. Mat på bordet och kläder på kroppen – en stor lägenhet där vi får plats allihop och tillgång till både symaskin och målarfärg. Äh, hon har blivit lat, det är hela felet.

Lat-Ann ja. Hon ligger på soffan som vanligt. Hon stackar´n får ju inte ens plats där längre. Dessutom ska ju hundkraken få plats också. Den ja, han som bits när man ska borsta tänderna på´n. Jädrans olater och vilka friheter en hund kan ta sig begriper jag inte. Han får ju mat och klapp och promenader i en ständig ström av oss alla som bor här.

Stånk-Ann har jag kastat ut. Hon blev för tradig med sitt gnällande om preciiiis allting. Var det inte det ena problemet så var det det andra. Hart när hela gnällpaketet som var hon, gick inte att göra något åt. De andra höll inte med om det, men jag såg till att hon försvann en mörk natt. Grävde ner henne under häcken som går utefter husväggen. I huset bredvid hade det i alla fall skett ett styckmord och med det behöver jag inte tala om hur jag bar mig åt. Nänä!

Depp-Ann har hyrt en lägenhet bredvid. En etta med kokvrå. Tittar in då och då men Klok-Ann pratar förstånd med henne och tar ett beslutsamt grepp om nacken på´na och leder tillbaka henne in i sin egen lilla zoon med kokvrå. Där hör hon hemma, tycker jag för jösses vilket elände hon har spridit omkring sig de senaste två åren. Inte vettigt på en fläck hur vissa bara tar sig plats. Usch!

Klok-Ann har jag faktiskt respekt för. Inte ens när jag är som mest förbannad bryr hon sig inte ett smack, och dessutom har hon alltid en lösning till hands för att få mig lite lugnare i sinnet. Snusförnuftig kan hon vara och då blir jag förbannad förstås. Nanaa… inte värt att störa balansen med henne för hon ser i alla fall till att vi överlever, vi andra. Ja, inte Stånk-Ann som jag egenmäktigt grävde ner, men det vågar jag inte tala om för Klok-Ann.

Fjomp-Ann som bor här veckovis ibland är ute på turné med sin lilla teatergrupp. Eller hur det nu va? Skönt så slipper jag det våpet. Kvittrar och är sååå glad när hon får spela och sjunga. Fast sist hon var här hade det viss hänt något allvarligt för hon var arg över någonting som hänt. Jojo, sa jag då, välkommen i klubben!

Känner mig faktiskt inte särdeles arg av mig just nu, för det luktar kaffe och nygräddat från köket. Glad-Ann har visst kommit tillbaka.

Morsning

 

 

 

 

20 reaktioner på ”Ann och hennes demoner

  1. Alla dina Ann-or – behövs allihop, i din saliga blandning; och nygräddat – har Bak-Ann bakat? Bra att skriva eller hur, själv läser jag ett korrektur för hundraelfte gången och en mening löd ”hon såg in i hans begärliga ögon” – där räcker inte korrekturläsning… Bestämde mig just för att det får vara nog för idag, på´t igen i morgon. Kram

    Gillad av 1 person

    1. Jösses… begärliga ögon? Jag säger då det. JAg var inne på en blogg för lite sedan hos en som kallade sig författare och som verkat som journalist. Så många ”ju” som låg drällande i det lilla inlägget gjorde att dennes s.k. författarförmåga ramlade av piedestalen. Skulle bli knäpp av att vara korrekturläsare. Men ni behövs. Det vet jag av egen erfarenhet numera 🙂
      Kram från Bak-Ann ❤

      Gillad av 1 person

      1. Har förundrat mig vid ett flertal tillfällen, att de som kallar sig författare, eller liknande, kan vara så slarviga när det gäller blogginlägg. Ska man verkligen ta dem på allvar? Som skribenter? Tror inte ”gamla tiders” skrivarstorheter publicerade nånting som inte var rättstavat eller välskrivet i övrigt.

        Gillad av 2 personer

  2. Det enklaste är att inte kalla sig för författare, så slipper man bli hudflängd av andras argusögon.
    Stånk-Ann hahaha hon är nog släkt med mig, för att inte tala om Lat-Ann, är du säker på att inte hon är jag som våldgästar? Roligt att läsa, kram påre! ❤

    Gillad av 1 person

    1. Precis så är det för mig och jag vågar aldrig benämna mig med den professionen. Däremot älskar jag att uppleva, när jag med hjälp av två förträffliga argusögon öppnar mina egna.
      Den där Lat-Ann kan mycket väl ha tagit vägen om dig för jag har inte sett till henne på ett par dagar. Ibland får hon egendomliga ryck av initiativ och ger sig ut på de mest vådliga äventyr. Egentligen har hon bara att ta bussen, ner till tåget och vara i Stockholm på lite drygt en timme. Men jag undrar jag… näää… men du, den släkten är bra stor.:-D

      Kram på dig och sååå skönt att det rätade ut sig med den svullna foten. Jag blev riktigt orolig jag med. ❤

      Gillad av 1 person

    1. Gör det Ninna. Det blir ett yttre perspektiv och ger lite balans. Just nu är jag i ett skov där jag behöver ta till de här Annorna. Sen att det kan stofferas ut i både miljö och lite gestaltning, som jag är ganska usel på. Dessutom får jag alltid upp humöret om jag kan vrida till det lite tossigt så det inte bara är jämmer och elände.
      Jag har ingen annan att prata med och tankar kan ibland bli lite påfrestande om de inte får ordentligt utlopp. Sen finns alltid den där inre längtan att se det med humor, och kan jag förmedla det, så har det nått ( i mina ögon ) den absoluta toppen. Lika om motsatsen lyser igenom, men inte så långt att jag behöver gräva ner somliga Annor i rabatten 😉
      Men faktiskt är det att det var och varannan dag kliar i skrivarfingrarna och jag har fått rådet så många gånger att jag litar på att det är sant: skriv, skriv och skriv ändå.
      Kram på dig ❤

      Gillad av 1 person

      1. Jag känner det lite som att jag har fastnat. Vill skriva och har alltid älskat att skriva. Skriva av mig, hitta på, whatever. Men senaste tiden, på ett sätt ganska länge, men kanske framför allt senaste veckorna har jag verkligen varit tvungen anstränga mig för att få ner ord. Just nu skyller jag på omständigheterna kring och efter TIAN, men det är förmodligen mer än så. Gammal ångest och oro kanske som pockar på att få komma ut och rymma sin väg. Morgnarna är rätt jobbiga här, med stelhet och känner av invärtes spänningar, men de går över när jag kommer ut och igång, och likaså när jag är tillsammans med folk. Typ stickgruppen som i eftermiddag, eller som torsdagarnas eftermiddagsmöten med andra vänner.
        Kanske är den där tredje person synvinkeln något som kan hjälpa till att få loss, vad det nu är som sitter där inne och pressar på.
        Jag anslöt mig till NaNoWriMo i år, men inte för att jag har en roman i huvudet som jag vill skriva, utan i första hand för att få den där lilla extra pressen att skriva varje dag, och om precis vad som helst som kommer ut genom fingrarna. Kanske just det där att skriva om mig sjlv som om jag såg mig med andra ögon är just ”knepet” jag behöver! I vart fall just nu.
        Tack för peppet! <3<3<3

        Gillad av 1 person

      2. Vad glad jag blir. Ett objektivt tänk får det mesta att klarna och bloggen gör att du kan skriva nästan varenda dag om det som du går och funderar på. som idag när jag är sur över en misslyckad kreation som jag i min enfald inte klarade av att protestera emot med besked. Mähää kallar jag mig själv i den situationen och byter ut det till den rätta benämningen Gnäll-Ann och skriver i hennes signum. så nu är jag av med det som trycker, liasom. 😀
        Ser fram emot att läsa din blogg framöver för det där nanowrimo kanske kan vara bra men får du någon respons?

        Gilla

      3. Tackar , tackar! För allt!
        Nej, man jobbar mest för sig själv och man lägger inte in nån text der som andra kan läsa. Man har ju en och annan ”buddie” (vän) som man kan utbyta tankar och pep med om man vill. Men min tanke är nu enbart att ha den där extra pressen därifrån för att just sätta mig ner och skriva. Just det funkade bra både i april och juli när jag dettog i campwrimo.
        Men det hindrar ju inte att jag tar de texter jag skriver för na-no-ts skull, och lägger in här på bloggen. Hade ändå mest tänkt att skriva av mig det som kommer. Och faktiskt i tredje person!

        Gillad av 1 person

  3. Nu ska vi se om jag får ihop alla demonerna. Glad-Ann, Arg-Ann, Lat-Ann, Stånk-Ann, Depp-Ann, Klok-Ann, Fjomp-Ann … Det var väl alla, eller hur!

    Det är som de 7 små dvärgarna, men med en ton av Beppes godnattstund där Hungran, Busan, Gäspan och Kraman finns med, och så lilla Sigrid på pottan ute i flanken.
    Du har istället Gladan, Argan, Latan, Stånkan, Deppan, Klokan och Fjompan över axeln … och istället för Sigrid får du väl ha Bamse att flankera dig med sina toalettpromenader 😉

    Gilla

    1. Stånk-Ann är det samma som Gnäll-Ann. Fjomp-Ann är bara här sporadiskt och anses inte som inneboende 😀
      Jo, de 7 små dvärgarna fanns i åtanke, likaså Beppes figurer samt 10 små n…pojkar av hon Agatah du vet. Så idén är inte ny men mycket användbar. 😉

      Gillad av 1 person

      1. Absolut användbart, och roligt 🙂 Jag gillar det 😀
        Skulle själv vilja göra på ett liknande sätt, men är så fantasilös numera. Jag fortsätter att skapa min Una och hennes värld, så kanske jag kan få igång mitt inre barn en aning. Jag vet ju att det finns där inne någonstans, för inte kan det väl ha dött helt och hållet … eller kan det????

        Gillad av 1 person

      2. ”Att alltid vara en smula barn är att vara riktigt vuxen” står det som devis på min vägg, i form av en lertavla med en dansande kvinna med en stor ballong i handen. Fick den av en vän när jag fyllde 50. 😀

        Har nu varit på läkarbesök och får veta att en operation är beställd men att först ska det något höga blodtrycket ner och sedan är väntetiden mellan 3 till 6 månader.
        Får ta och gräva upp Stånk och Gnäll-Ann för att avreagera mig. 😉

        Gillad av 1 person

      3. Men så bra att det ändå blir en operation. Grattis till det åtminstone. Tråkigt bara att du måste vänta så länge. Tur att du har dina demoner att ta till 😉

        Den där devisen gillar jag. Något att försöka efterleva tycker jag.
        Igår tillät jag mig att vara barn ihop med samtal över Hangouts med lilla Alma. Hon ville att jag skulle smaka på en plastleksak hon hade, som för stunden var en läcker godbit av något slag. Hon sträckte fram den mot bildskärmen och jag låtsades ta en tugga. Sedan ville hon inte bjuda mig längre utan tyckte att jag skulle äta en egen låtsasmat. Jag rev av en bit hushållspapper som jag hade bredvid mig och stoppade ett hörn i munnen så det fladdrade omkring lite lustigt när jag låtsades tugga. Sedan spottade jag och fräste medan jag sa att, ”Nä, fy så otäckt … din var mycket godare! Jag gör så här istället!” Och så tog jag två stora papperstussar och stoppade en i varje öra så att jag såg hur tokig ut som helst. Min dotter satt bredvid och började gapskratta, medan lilla Alma stirra storögt med gapande mun … 😀
        Hon visste väl inte vad hon skulle tänka, stackars barn 😉

        Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Ninna Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s