Snabba svängningar

 

Mitt i en rolig sysselsättning med att sy en väst i svart och med knallgult foder, hamnar ögonen på ett fotografi när Glad-Ann letar i lådorna under; efter asken med knappnålar. Hon stannar till och ser på den lilla flickan som finns på fotografiet. Den lilla sitter i en soffa och tittar snett åt sidan. Hennes ögon ser lite trötta ut men ändå har hon ett ljuvt leende på läpparna. Glad-Ann kommer inte ihåg vad som tilldrog sig just den gången, men det var hon som tog kortet, så mycket vet hon.
Glad-Ann står länge kvar och tittar med knappnålsasken i handen. Tänker på att ett helt långt liv har passerat utan henne. Minnen från längesedan – väl undanträngda men som dyker upp då och då. Konstaterar att barnet ändå inte är ensamt i sin intighet. Barn dör som flugor är allmänt känt men hur många tänker på de som blir kvar. De gråtande föräldrarna vilkas resa måste fortsätta i det liv de fått.
Glad-Ann går ut i köket för att med Klok-Anns hjälp få bort tankarna från det förgångna. Hon sitter vid bordet som står vid fönstret och läser en tidning. Har en kaffekopp som hon smuttar på och glasögonen på näsan och tittar upp över kanten. Frågar varför Glad-Ann ser så konstig ut i ögonen. Glad-Ann torkar bort en tår som rinner utefter ena kinden och talar om att hon är ledsen för det arma barnet som försvann så gruvligt snabbt, bara sex år gammal.
Klok-Ann lägger ner tidningen och i tystnaden som sänker sig vid bordet når en solstråle fram genom molnen och lägger sig ömt på den blommiga duken. De två lägger upp sina åldrade händer och värmer dem av det som ger liv. En solstråle var hon, mumlar Klok-Ann och det hon gav och det hon lämnade efter sig var kärlek och den gav hon utav utan förbehåll. Oskuldsfull och sann var hennes korta vandring och hon visade oss alla vad det innebar.
Glad-Ann reser sig resolut upp och plockar ur frysen fram gårdagens bakade bullar och säger: Nu går vi in till Depp-Ann och talar om att vi finns till för henne. Du och jag ska ge henne hopp och tröst när hon dyker ner i sina svarta hål. Tur att hon bor så nära nu om dan. Bara i dörren bredvid. Ska fråga om hon inte vill vara med och nåla fast fodret på västen.

6 reaktioner på ”Snabba svängningar

    1. Inte meningen att du skulle känna så, men visst är det härligt med en blogg. Såg en ”grej” på Fb som verkligen var bra. ”Förr hade många en dagbok som förvarades väl så ingen skulle läsa den. Numera skrivs det helt öppet och då blir skrivaren förbannad när ingen läser.” Ja, nåt ditåt var det.
      För gensvaret på en blogg bland oss, lite vardagliga och eftertänksamma människor, har för mig varit en räddningsplanka sååå många gånger. ❤

      Gillad av 1 person

      1. Klart jag skrev dagbok, då och då. Jag skrev brev, det var bland det bästa både att få och skicka svar. Varje dag skyndade jag hem för att se om det kommit något brev.
        Det är samma för mig, själva skrivandet och responsen har lyft mig oändligt många gånger. Det är bara mindre fint när jag som nu inte är på topp och svarar er andra. Kram

        Gilla

      2. Klart jag skrev dagbok, då och då. Jag skrev brev, det var bland det bästa både att fåg och skicka svar. Varje dag skyndade jag hem för att se om det kommit något brev.
        Det är samma för mig, själva skrivandet och responsen har lyft mig oändligt många gånger. Det är bara mindre fint när jag som nu inte är på topp och svarar er andra. Kram

        Gillad av 1 person

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s