Morgonmummel 1 november

Bilder tagna på röntgen – apoteket – graven pyntad och så har jag tankat bilen. 4 utförda prestationer. Det där som låg framför mig som ett stort berg visade sig vara mindre besvär med än att vifta bort en mygga.

Tänk så det är när världen krymper. Allt där utanför lilla bubblan synes oöverstigligt. Men visst finns det en förklaring, iaf det här med att besöka graven. Inte något jag gör särdeles ofta. Sist var kanske i våras någon gång och till min egen överraskning höll sig känslorna i schack.

Väl inom dörren hemma igen, kom kärlekspaketet skuttande och hamnade i knät på mig där jag satt på toastolen som blev den första skyndsamma åtgärden inom dörren. Där satt vi en lång stund och bara kramades. Tänk att en liten hund kan ge sådan tröst – blix stilla satt han och lutade huvudet mot mitt bröst och vi delade stora tankar om livet och hur förgängligt det är – utan tårar.

Den här helgen är vigd till att minnas de som inte längre är här och just den här helgen har sedan länge för mig bevisat att: ingenting är längre som förut – alla gamla sanningar är slut. Nu ska det skrämmas och pumpas upp till något hysteriskt roligt så alla ska bli så rädda som möjligt. För visst är det väl det det går ut på? Gemensamt spektakel och alla är glada och lyckligt rädda. Men vågar någon gå ensam över en kyrkogård en svart natt när månen ligger halvt skymd av moln som drar förbi – som i en gammal svart/vit film av Ingemar Bergman? Jag sätter inte heller ljus vid graven för det förödande berg av plast som efteråt ska omvandlas till jord igen kan jag inte tänka mig att det ingår i den förklaring att vi ska bruka så lite som möjligt av den varan.

Vilken tudelad värld. Dubbelbottnad och för mig … jag vet inte vad jag vill säga om det. Fingrarna över tangenterna stannar upp och lika stilla blir det inne i huvudet.

Just nu ligger solen lågt och når in över min rygg. Speglar sig lite i datorskärmen så det är lika bra att ta på paltorna och ge mig iväg ut med Bamse som ligger i soffan och bevakar mig med ett halvt öga och tänker säkert: Ska hon va färdig snart eller…?

Trevlig helg 🙂

 

 

 

 

3 reaktioner på ”Morgonmummel 1 november

  1. Fin och vilsam läsning en kall morgon, Molly o jag har varit ute o jag packar för att åka ut till Djurö – däcken ska bytas i Gustavsberg i veckan. Igår kväll trevligt sällskap på krogen, (dyra) och goda ostron, med mera. Skön avkoppling, därhemma var yngste sonen med hund och man. Kram på dig, gillar inte heller den amerikanska hysterin kring ”bus eller godis” eller vad ungarna hotar med. Här blir det varken det ena eller det andra, och graven får vila i frid för min del. Det mesta jag gör där är tar bort plastljusen som Mats dotter tänder… Våra döda är ju med oss ändå. Kram igen och trevlig helg!

    Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s