Änkan

 

Ett kåserande på vers från 2013 som jag erinrade mig skulle finnas någonstans. Min enda anledning varför den skrevs en gång, var väl för att se livet som det är. På den tiden låg änkeståndet både bakom och framför mig.
Gjorde, gör, kommer att göra som Nils Ferlin och hur han behandlade orden över livet. Lagom sarkastiskt, lite humor, lite allvar. Vad han dolde och vad jag döljer under ord är förmodligen något som… som sagt 😉

 

En kvinna på sin höst kan vara kall och bitsk

Hon kan vara mjuk och öm och faktiskt realist

Hon sett tider svunnit undan av både väl och ve

och inte vill hon kännas vid det där som gick på sne`

Ungar har hon ömmat för och mannen var ”som sagt”

funderat många gånger om förståndet hon förlagt

Nu ligger han i graven och hon ska bju` till fest

för äntligen hon syssla ska med det hon gillar bäst

Få vakna varje morgon och göra vad hon vill

Be grannen dra åt fanders och på auktion slå till

Hos frissan lägga slingor på grått och slitet hår

Och inte att förglömma en färg på krumma tår

Tids nog ska hon möta Sankte Per invid sin port

Han ställer frågor om hon ångrar sagt och gjort

O nej hon svarar ödmjukt med sin ögon blå

För Sankte Per begriper hon sig ändå inte på

 

2 reaktioner på ”Änkan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s