Respons uppstår…

… när jag går in på någon annans blogg och läser. Tankar kan komma som skulle vara så enkla att prata av sig, men som skulle bli för tradigt att skriva ner i ord. Många gånger är det helt oviktigt vad som uppstår men det är så här ett samtal in natura utvecklas. Ge och ta – nyheter och gammalt – förskräckas och förtjusas – bli klokare eller dummare, listan kan göras lång och enligt serien om hjärnan som uppskattats till fullo av svenska folket, så är skvaller en stor del av hjärnans utveckling för vårt förhållningssätt gentemot varandra. Men det är inte om det jag ska pokulera om utan om bilder.

Jag har alltid fotograferat och alltid haft det i huvudet; att bevara stunden. Det är troligtvis det vanligaste. Under några år fotograferade jag det som jag ansåg vara lämpligt som motiv till mitt måleri. Det var helt förkastligt, för när jag sedan tittade på bilderna så såg jag inte vad det var som var märkvärdigt. Återgick till att skissa på block för att få det jag ville få med. Mycket enkelt.

Nu har jag lådvis med fotografier liggandes. ALLT i en enda salig röra och jag tänker aldrig sätta igång och sortera eller med någon som helst åtbörd anstränga mig. Det får ungarna göra vad de vill med. Troligtvis hamnar det på återbruket och inte mig emot.

Visst knäpper jag ett och annat kort även nu om dan. Mobilen förevigar även den, men jag vet ta mig 17 inte hur jag ska förpassa en bild från mobilen in till datorn där jag skulle kunna bjuda på mina fotoalster. Men… det är inte viktigt alls för mig. Det finns helt fantastiska bloggar som har foton där jag blir sittande långa stunder och bara glor. Bilder som får mig helt fångad. Bilder som väcker minnen. Bilder där symmetrin är så uppenbart vacker. Tja, varför ska då jag som inte har intresse längre av att fotografera, när det finns de som kan, ens anstränga mig. Jag vill ju inte. (Hmm… nu kom ett ”ju” som ibland kan vara bra att ta till.)

Kanske en dag, om jag får lust att lära mig, lilla Bamse hamnar på min blogg, för det är mest honom jag fotograferar nu om dan. Ok, i lördags när jag klädde mig i glitter till fest, finns en selfie, men den hamnar aldrig i min blogg. Annars ska alla veta att jag trivs med att få ge mig in i alla sorters bloggar med blommor och blad, natur och allt vad tänkas kan. Så är det och hos somliga är det bilderna som talar. Bevisligen ger en bild mer än tusen ord och det bekräftas inne i huvudet på en gubbe.

Men här hos mig finns ännu bara orden. Orden som jag använder till både det ena och andra. Kanske kommer det att förbli så.

🙂