Arg-Ann faller på eget grepp

 

Nu måste jag gräva upp Gnäll-Ann och se om jag kan få liv i henne igen. Hur dum kunde jag vara som trodde jag skulle kunna bevara humöret med att bara vara ilsken? Visst, det har gått bra hittills men nu tog det helt plötsligt stopp. Gnäll-Ann måste tillbaka för jag klarar inte av det här längre.

Efter min utfärd till ortopeden, ställde jag ifrån mig bilen på parkeringen hemma och tog med mig planteringsspaden som alltid ligger under förarsätet. Smög utefter husväggen, petade undan grönsakerna och krafsade lite i den snömoddiga jorden och ta mig hundan… där låg hon och gnällde. Hon sträckte ut en halvt förmultnad hand och jag drog upp na. Så hon såg ut, ojojoj. Upp genom hissen och in med fart för att osedda ta oss in i duschen för att få bort lorten och värma upp livsandarna på na. Passade på att be henne om ursäkt för mitt förhastade beslut att göra mig av med henne på ett så barbariskt sätt. Hon glodde lite underligt på mig innan hon försvann in i Anns varma luddiga morgonrock. Nu sitter hon med Bamse i knäet och värmer upp sig – får jag hoppas. Vet inte om hon tappat talföret men det är bara att vänta och se.

  • Varför var du tvungen att gräva ner mig?
  • Du var så besvärlig. Gnällde och gnall och stånkade över precis allting.
  • Vad tycker du att jag ska göra nu då?
  • Ta över lite gnäll så jag kan känna mig som en människa igen.

Hon borde begripa att hon faktiskt är en ventil, även för mig. Dumskallen!

  • Men det måste ha varit av någon rimlig anledning?
  • Ja, jag var till ortopeden idag och visst får jag en operation på höften, men väntetiden är mellan 3 till 6 månader.
  • Då blir det tre år sedan du ramlade och fick ont?
  • Japp, och jag kan för bövelen inte klara det utan dig.
  • Aha, jag tror jag förstår.

Sitter hon inte och ler gnällspiken och bestämt tror jag att hon njuter av det här. Ska jag ta och gräva ner na igen tro? Äsch, hon får vara kvar ett tag för lite avlastning om inte annat.

  • Vad ska jag gnälla om då?

Men va… fattar hon ingenting?

  • Du kan väl börja med att stånka fram dammsugaren som inte varit i farten på ett bra tag nu.
  • Men det gör alldeles för ont så det kan jag inte. Absolut iiinte!
  • Ska jag bli tvungen att bli arg på dig?
  • Tja, varför inte? Då brukar du minsann klara av både det ena och det andra.
  • Här har jag grävt fram dig ur mullen och så hjälper du mig inte?
  • Gör jag väl. Jag gör så du blir arg, och nu är du arg och då kan du ta och dammsuga.

Alltså, det här är tacken för att jag vill försöka vara snäll och barmhärtig … eller… ? 😦 

😀

 

 

4 reaktioner på ”Arg-Ann faller på eget grepp

  1. Kram vännen, du har alltså fått besked om att det blir operation? Men om 3-6 månader – då är det väl bara att maximalt utnyttja Gnäll-Ann, eller vid behov, Arg-Ann – och vänta. Ta det försiktigt med kroppen, kanske kan du få komma iväg på att återbud – hoppas kan Ann alltid, vilken sort hon än är. Krama Bamse, gå försiktigt i ev halka. Och behåll Arg-ann eller om det nu var Gnäll-Ann

    Gillad av 1 person

    1. Det är bara att bita i det sura äpplet. Nu är jag fast i det här landstinget och jag som hoppades att de inte skulle höra av sig så jag fick komma på stört i Sörmlands, För där skulle de kunna ta mig på en gång. Tänk så det är 😦 Krångelsverige.
      Har broddarna på redan. Sådana där som sitter bak på klacken. Bamse har redan broddarna på sedan länge 😀
      Kram och jag lovar ta det försiktigt OCH du med!!! ❤

      Gilla

  2. Stackar, stackars dig … sicket elände … men jag kan inte hjälpa att jag sitter här och ler … Vilka fantastiska bilder man får när man läser dina rader, och det ju underbart att du har dina demoner som ”hjälper” andarna till rätta en aning. Att man sedan kunde önska mer handfast hjälp, det kanske inte går att undvika.
    Ibland måste man få gnälla, så är det bara. Ninna har så rätt, så rätt 😉

    Vill bara tala om att Una har en blogg nu. https://unaiordochtankar.home.blog/
    Jag har haft jätteroligt under min konvalescens efter operationen, tack vare Una … och tack vare Margaretas Agnes … och dina demoner.
    Håller fortfarande på att lära känna Una … och hon växer fram så sakteliga. Nu vet jag så pass mycket om henne att hon blivit mer påtaglig för mig. Det känns fantastiskt att uppleva hur det händer något inombords 😀

    I morgon ska jag till jobbet igen, och det är mindre kul … men det måste ju gå det också … 😦
    Jag kanske ska ta och skapa lite demoner också, där någon kan heta ”Gnäll-Lo” (ett riktigt ”gnällo”) … 😛
    Kramis ❤ ❤ ❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s