Bloggens värld

 

Ibland blir det lite tunt på bloggen, för ibland tystnar den liksom och ingen skriver och kanske inte jag heller. Ibland har jag inlägg som jag inte för allt i världen lägger ut, men dessa skickar jag till min systerdotter via mail, för hon klarar av att ta emot min frustration om politiken. Något jag aldrig skriver om offentligt. Så tänker jag… det kanske är lika för fler än mig. Det händer för mycket via mediekanalerna som vi upprörs över och skulle vilja gaffla med någon om det som är på tapeten. Somliga har någon bredvid sig i vardagen men somliga har det inte.

Vad som är bra är att jag vid sådana tillfällen sonderar lite i trängseln av bloggar där ute i spacen. Inte ofta jag hittar något intressant men här om dagen ramlade jag över en ”annorlunda”. Det kommer att ta tid att förstå den, men jag anar en intressant baktanke i dennes upplägg. Politik kan man göra och framställa på så många olika sätt. Den här tar med hela paketet och göra det till en by någonstans ute i periferin – namnger ortens hög och lågdjur  allt från godsherren ner till orosmolnet som drar fram i sin Land Rover så snön yr. Hans pyjamasbyxor fladdrar i vinden och under den vita brynjan syns tatueringarna tydligt.
Det här kanske inte verkar riktigt vettigt men i mina teatervindlingar vaknar nyfikenheten till detta sätt att angripa politik, och blanda ihop det till ett djup där det verkligen vill till att gräva sig ner till meningen. Nu ska jag följa den ett tag och se om det kan ge mig något tuggbart. För hur det än är så ligger humor och satir mig väldigt väl i handen.

För övrigt uppskattar jag de jag har omkring mig i bloggens värld. Somliga är mer lättillgängliga och spontana och ger mig vardagsnära situationer som jag uppskattat och andra kan ge mig eftertanke som för det mesta inte nödvändigtvis behöver kommenteras. Lägger mitt gilla för att jag läst. Sen en som värmer hjärtat enormt är en osynlig som ger mig respons och det känns som om denne ”ser” mig. Helt underbar känsla.

Det är tyst här i mina rum och utanför ligger opplegan på tallarnas grenar. Halt och broddarna på vid morgonpromenaden som inte uppskattades så särskilt mycket av Bamse. Kallt om tassarna.

🙂

 

4 reaktioner på ”Bloggens värld

  1. Opplegan – ett ord jag inte kände till, snön på ovansidan? På något sätt ett gott gammaldags ord – mera sådana, jag gillar dem. Understundom till exempel, rent vackert. Själv är jag städerska idag, efter tandläkeriet igår (bryggarbete påbörjades, två timmar, dit igen om två veckor). Dyrt kalas… Före detta maken tycks vara trygg med sina blöjor, han får bättre koll på kissandet och slipper blöta kalsonger (som jag slipper tvätta). På måndag hembesök från hemtjänst, får se vad de kan erbjuda. Just nu är livet ett enda pusslande för att få allt att fungera hyfsat. Gå försiktigt, här är bara slasket kvar, och vit snö på taken. Kram och trevlig helg!!

    Gillad av 1 person

    1. Lennart som lärde mig om opplegan. Gamla ord va de ja 🙂
      Besvärja
      Fröjdas
      Fridfullt
      Gitter
      Röner
      Häftar
      Ity
      Alldenstund
      Gällen
      Pådyvla
      Häckla
      Hämtat ur Kajsa Telander bok på sidan 186 🙂
      Här har jag inte mer att göra mer än att försöka få tag på någon som hjälper mig med att sätta i hempermanentspolarna för att slippa se ut som han Mats i Himlaspelet.
      Kram och njut av ”ledigheten” ❤ ❤ ❤

      Gillad av 1 person

  2. Tar till mig dina tankar om Bloggens värld. Var själv mycket aktiv för ett antal år sedan. Men så gick min Kära Hustru bort. Och allt ställdes på ända. Tur att jag då hade min hovawart, Urax. Men, som det är med vår kära hundar, de åldras och en dag är det dags att ta farväl. Ensam… Bloggandet upphörde… nästan helt! Jag stod ut med att inte skriva men ensamheten… Inte meningen att jag ska leva ensam. Så jag har ändrat på det! Och nu kanske jag börjar skriva igen 🙂

    Gillad av 2 personer

    1. Då hade jag en sabla tur som hittade dig, för du tacklar orden på ett underfundigt vis. Det sista om Ernst som bygger av ingenting fick mig att gapskratta. ”massera geten – röka anka” Frust… 😀
      Bra att du tagit dig ur ensamheten för den är förödande. Synd att vi kvinnor som är 70-plussare är övertaliga men på något vis har vi en förmåga att ta till oss det vardagsnära. Putsa silverljusstakarna t.ex fast jag själv absolut inte ligger åt det hållet. Gillar att skriva – det bästa jag vet. Nästan 😉

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s