Skrivardag

 

Baka? Nej!
Städa? Nej!
Läsa? Nej!
Ringa någon? Nej!
Åka någon? Nej!
Skriva? Ja!

Längre sträcker sig inte fantasin över livets vara denna dag – inte många andra heller om sanningen ska fram – och det ska den. Just idag krånglar internetet. Åker ut i ett kör och när jag loggar in är det ta mig f.., stört omöjligt. Så det återstår bara att ta itu med det som redan ligger och väntar på skrivbordet. Det memorandum över ett liv skrivet i tredje person sing. Hon den där som föddes 1947 och som var en väldigt snäll liten flicka, ja en sådan som alla andra små flickor är och var. Iofs väldigt ointressant för eftermälet, men roligt att teckna ner om ljuva sommartider då inget fanns att oroa sig för. Inte heller hade gnället framträtt och det kommer naturligtvis också att framträda så småningom. Men det får bli mot slutet. Har en hel del där mitt emellan liksom.

När och vartefter det börjat anta en hel del antal sidor så frapperas jag av den där uppbyggnationen av den personlighet som blev jag, inte framträder särdeles tydligt. Trots att jag försöker. Mest skriver jag om vad jag gjort med arbeten och flyttar hit och dit, och om händelser under vägen med barn och barnbarn, och allt det ska naturligtvis med.
Men ändå… eftersom det påbörjades, det här skrivandet om mitt liv, har jag naturligtvis läst igenom manuset många gånger, och för var gång byggs känslan av att det fattas något för att få en mer känslofylld livshistoria. Ibland ser jag det som en hel berättelse om skuld och oföretagsamhet, och ändå har jag fått min beskärda del av både arbete, hem, karlar och barn. Jag yvs inte över det redan skrivna för det handlar om att göra så gott jag kan. Men någonstans gömmer sig bergalott. Jag hittar henne inte riktigt. Om inte annat en nyttighet för egen del i de år som återstår, men även att teckna ner till g-l-ä-d-j-e för de få efterkommande.

Samtidigt har det en renande effekt att skriva om gammalt. Allt det som tränger på och vill fram ska vändas och vridas på och inte göras om till något det inte är. Den nakna sanningen så att säga. För vad gör det den dagen jag är borta? Nada. Huvudsaken att kontentan blir positiv, för som jag ser på livet så har jag haft det förbenat bra, trots alla sorger och bedrövelser. Dessutom med en konstruktiv ådra att skapa som gett oerhört mycken glädje. Kraft och styrka på flera sätt osv.

Ja, just det. Om det har jag inte skrivit. Bara berört med några ord. Varför började jag måla? Varför skrev jag och spelade teater och varför ville jag sjunga? Varför älskade jag jordens beröring med händerna när jag grävde och planterade? Just det som kanske är ganska viktigt egentligen. Det kanske är Ki som behöver beskrivas? Det kinesiska uttrycket för livets viktigaste och mest livsförlängande flöde.

Så var det slut för den här gången och behöver inmundiga mig någon form av energi till fortsatt verksamhet. Kanske baka i alla fall? Brödet är slut och till affären går jag ta mig 17 inte idag. Så de så!

 

 

2 reaktioner på ”Skrivardag

  1. Vet, du! Det känns som om du tar sats när jag läser dina rader… för något! Med utgångspunk (-er) från det som var… eller det som bara blev. Men jag vet ju inte. Bara anar!
    Nu ska jag på fibermöte.
    God kväll!

    Gillad av 1 person

    1. Det där med intuition är en ganska bra känsla men jag brukar uttrycka att det går att läsa bra mellan raderna emellanåt. 🙂
      Tillstår att det är mycket som rör sig innanför pannbenet. Är kanske en åkomma som ingår i paketet 70+ 😀 Go kväll.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s