Ska Aslög få en egen bok?

Det svider i ögonen och ryggen värker. Slår av datorn och lämnar mina nya vänner.
I skumrasket möter jag henne, mitt på stora rumsgolvet. Håret reser sig i nacken på mig och det sticker över handlovarna. Jag stirrar och ser hennes tandlösa mun grina upp sig mot mig.
”Vad gör du här, Aslög?” frågar jag chockad, för jag vet ändå så väl vem hon är.
”Ja, vad tror du? Jag är inte nöjd med min roll i din bok. Så enkelt är det.”
”Men du har ju bara en biroll. En hjälpfigur som förklarar det oförklarliga”, förklarar jag men inser att hon inte har en aning om vad jag menar. Min romanfigur som står framför mig, har för liten roll tycker hon. Men jag har inte byggt romanen runt henne.

Hon står kvar och hennes ögon plirar illmarigt emot mig och i handen håller hon sina vita, väl använda benknotor. De där hon använder i sin roll som sierska och läkekvinna. Min lilla halta och krokiga romanfigur som följt sin son i österled. Jag döpte henne till Aslög, för sonen heter Anund och båda förknippas med den tid, i begynnelsen av vikingatiden, dit jag lagt min historiska roman.
Varför kommer hon nu? Manus ligger äntligen hos förlaget för en sista genomgång, så jag tänker inte lyfta ett finger för att ändra på minsta lilla bokstav. Det talar jag om för henne. Talar även om att jag har nya personer som tar min tid i anspråk.

Hon går över golvet fram till pianot och slår ner ett finger på ett C. Lägger till ett par toner till och slår ett moll-accord så det dånar i lägenheten.
”Sluta genast, Aslög! Jag har grannar och de sover vid den här tiden på dygnet.”
”Men undrade du aldrig vem jag var? Jag har lika stor rätt att få lika mycket plats som de andra två. Förresten så tror jag inte att din bok blir utgiven. Du behöver berätta mer om mig och min historia. Det är jag som ligger bakom alltsammans. Varför tror du att jag är här nu? Du fick historien av mig men du glömde bort mig, och det tycker jag inte om!”
På något underligt vis skäms jag. Är det möjligt att jag förringade hennes roll? Jag måste bena ut det här.
”Snälla Aslög, var snäll och låt mig få sova lite och kom tillbaka i morgon kväll. Men skräms inte så där. Jag var helt oförberedd, för det är mer än två år sedan vi sågs sist.”
”Ja, det var förskräckligt vad du skriver långsamt!”
Jag ser henne försvinna rakt igenom väggen. Skulle inte förvåna mig om hon ska skrämma grannen lite. Det gör ju ingenting för det är en riktig gnällspik. Och jag har förärat henne med galghumor och ett gott förstånd, så jag kanske kan få njuta av att min griniga granne blir lite störd.

Hon sitter behagligt tillbakalutad i min favoritfåtölj, när jag kommer hem. Jag är inte så trött, som tur är, för jag förstår att detta kommer att bli en lång kväll och kanske natt. Plockar in matvarorna jag handlat på vägen hem och sätter på kaffet. Lika bra att göra det svart, tänker jag, och lägger på en extra skopa. Sätter mig bredvid henne med kaffet framför mig och öppnar datorn. Gör mig beredd att anteckna det hon vill ha sagt. Kanske det ger mig ett nytt uppslag?
”Klart att det gör det”, säger hon lugnt.
”Vad fan, hör du vad jag tänker?”
”Men lilla vän, jag bor ju inne i huvudet på dig. Klart att jag hör vad du tänker!”
Det går en kall kåre efter ryggen och helt plötsligt känner jag mig både fångad och rädd. Vad håller jag på med? Pratar med en seriefigur som sitter i min favoritfåtölj och är missnöjd över hur jag har beskrivit henne. Tänk om jag är tokig?
”Jag är inte alls någon seriefigur, det ska du veta! Jag är en mycket viktig person som var med och danade din egen historia. Den att du lever här och nu i en värld som inte ens jag kunde sia eller göra mig en föreställning om. Hiss? Vet du om att jag åkte hissen upp till dig idag? Passade på när din granne stod där nere i farstun. Han tyckte visst det kändes trångt och fick svårt att få luft. Han andades väldigt plågsamt, stackaren.”
Jag tittar på henne och ser att hon flinar och ser så där illmarig ut som hon brukar. Måste få henne att berätta nu, så mina grannar får vara ifred.
”Var och hur vill du börja? frågar jag och gör mig beredd över tangentbordet.

Klockan är tre på natten när jag är färdig. Hon är borta och jag rättar till kuddarna i fåtöljen. Sätter mig och läser igenom vad hon berättat.
Hennes liv börjar på Island för att sedan hamna i Norge. Som vuxen blir hon den fagraste av kvinnorna i byn. Så vacker att det väcker avund. Utanförskap och en förföljelsens resa som skulle sluta med mord. Utklädd till man, påbörjade hon en ensam vandring över gränsen till Sverige för att undkomma dödsstraff. Möter sitt öde i en vildsint man och föder en son. Den vildsinte slår hon en spik i skallen på, när han sover ruset av sig. Tar sig till Sveriges östsida och arbetar som läkekvinna. Uppsala är stort och Ynglingaätten härskar. Sonen växer upp och hon följer honom på hans färder i österled. Otaliga är äventyren och hon utvecklar sin siarförmåga under åren som går. Hamnar med sonen Anund bland mina romanpersoner och leder dem fram till det som då kallades Badlunge, nuvarande Badelunda. Om detta visste jag inte när jag skrev, och hon tyckte att jag gott kunde ha följt henne lite längre på hennes färd innan jag lämnade henne där på åkern med jord i hand och benknotorna som tydde framtiden åt mina huvudrollsinnehavare.

Jag lutar mig tillbaka och tänker att jag får allt ta och lägga till lite i den där boken som förlaget just nu lägger sista handen vid. Sjutton också, nu måste jag läsa på om både Island och Norge. Nåja, det går inte att göra annat, eftersom jag nu lovat att ge henne mer utrymme. Och inte vill jag ha henne rantande här heller. Då tar hon väl livet av grannen.

 

17 reaktioner på ”Ska Aslög få en egen bok?

  1. Gillar hela stuket, att hon kommer hem och sitter i din fåtölj och kräver att få ta mera plats i din bok – ge henne den, läs på och skriv – det var flyt i det här! Hon kan säkert bli spännande att få följa med mera historia om hennes och Anunds resor, den där våldsamma mannen som fick en spik i skallen, etc. Heja! Skrivflytet är tillbaka, använd det, men kanske inte varje natt till klockan 3, det tål inte kroppen! Kram på dig

    Gillad av 1 person

    1. Vet du vad Margareta? Fick en vansinneidé om att ha hela den här lilla novellen som förord. Samtidigt talar det om att det finns en bok till, i den tid hon lever i.
      Har tänkt på det här lite grand efter att en god vän sa att han ville veta hur det gick för ”de andra” ur den lilla skaran som nådde fram till Badelunda och började sina liv där.
      Det är bara en tanke förstås. Den nyare upplagan är ju ännu inte tryckt så det går att lägga det som en uppföljning förstås. Hmmm. Hur som helst behöver jag hitta koncentrationen för att ge mig i kast med detta.
      Kram och tack för pepp ❤ Love You ❤

      Gillad av 1 person

  2. Spännande…. En gång, en natt, hade jag en liknande upplevelse av en kvinna som hemsökte mig mitt i natten, men hon sa inget utan satt och skrockade i en gungstol. Det var som om hon ville trösta mig, för jag hade varit orolig. Och rätt som det var försvann hon genom väggen, som en bild som sakta dalar ner och ut och blir mer och mer suddig. …

    Gillad av 1 person

    1. Spännande. Har tittat på tv-programmet ”det okända” någon gång då och då vid eftermiddagsluren på eftermiddagarna. Men själv har jag aldrig upplevt något åt det hållet. Troligtvis inte ”öppen” nog (som de säger på tvn)
      Tack för trevlig kommentar 🙂

      Gilla

      1. Ja, jag har också sett det, men har aldrig trott på det. Men min sambo. Därför var det lustigt att det var jag som fick den där synvillan. Lite kusligt faktiskt. Nöp mig i armen och kände att jag var vaken. En gång till kom det några ”väsen” till mig men då satte jag mig upp i sängen och sa lite halvhögt… ” Nu får ni gå!” Och det gjorde de, och kom aldrig mer tillbaka… 😉
        Skönt, för det var lite obehagligt…

        Gillad av 1 person

      2. Ja, det måste vara ganska olustigt med vandrande vålnader all den stund man inte har en aning om vad det handlar om. Hör minsann inte ihop med den Lutheranska läran vi blivit uppfostrade med. Iofs inte ett dugg bättre med domedagen heller 😉
        Det får vara hur det än är och blir. Jag var däremot på en träff för att träna intuitionen och med det fick vi varandras väl ihopklistrade kuvert, där var och en hade lagt i något personligt, De flesta hade klippt bort en lapp från någon väl använd tröja eller något ditåt. Nåväl, vi fick då sitta två och två och byta kuvert med varandra och försöka affirmera den och det som kom för oss hur vederbörande var, av det som låg i kuvertet. Måste tillstå att det gick över förväntan. Fick ihop det ganska bra. Gjorde ett litet blogg inlägg om den roliga händelsen.
        JAg var in och tittade på din sida och måste säga att den är väldans elegant med både det ena och andra. Blev riktigt imponerad för jag sitter här i min torftiga miljö, men… jag är nöjd med det, tills den dag jag anstränger mig lite utöver eller ”tar mig i kragen” 😀

        Gilla

      3. Tack! Ja, jag höll väl på med bloggen för 10 år sen, och ännu mer när jag började blogga 2005, men nuförtiden ägnar jag mig mest åt att skriva, vilket väl är huvudsaken med bloggande. Och du skriver ju så bra så det räcker med det…. En del som håller på med mycket annat på sin sida kanske kompenserar att de inte så bra på att skriva… 😉 Eller har andra intressen. Jag tyckte det var roligt förr att ”inreda” min sida, men numera bloggar jag mest från min mobil, och då gör sig inte alla ”finesser” så bra i mobil-läge.
        Ha det gott, så länge!

        Gillad av 1 person

  3. Wow … A-Lott!!!! Det här var ju urhäftigt! Jag vet knappt vad jag ska säga, så inspirerad blev jag 😀
    Men nu undrar jag om allt är påhitt? Har du hittat ett förlag?
    Kraaaaaaaaaaam och godnatt ❤

    Gillad av 1 person

    1. HIttat förlag? Moahahaha… det är ju du och BoD. 😀
      Vi får väl ta och numrera stolligheterna vartefter. Aslög blir nr 2 eftersom hon sammanstrålar med figurerna i nr 1 (Völvan o Tunaguldet).
      Kommer just nu från tandläkaren och var på ett uruselt humör, men att gå in här på bloggen en stund innan promenad med Bamse har gjort mig någorlunda i balans igen.
      Kram ❤ ❤ ❤

      Gillad av 1 person

    1. Tack Uddmor. Håller på men skulle behöva veta lite mer hur man levde på 600-talet. Fördelen är att det vet inga andra heller 😉
      Var inne och tittade på platsen du bor på och i vilken riktning på världsatlasen. Underbar plats. Väl mött! 🙂

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s