På den väg som är min

Ca 1000 dygn har gått i helvetets låga. Jag förundras över människans förmåga att kunna lida, inte bara för egen del utan även alla de omkring som får uppleva samma sak. Somliga blir befriade på vägen av förklarliga skäl och somliga gör avslut för egen hand och somliga stretar på och tror på undret. Själv ingår jag i det sistnämnda.

Men även jag, som många andra, har tänkt på det andra alternativet. Det tär på psyket att fundera över detta. Kanske därav att jag skriver memoarer och leker med tankar om det oundvikliga, som i alla fall ska komma en dag. Fan vet. Självömkan är det värsta jag vet men ibland undrar jag över varför även detta ska behöva vara en belastning. Gör allt som tänkas kan för att hålla den känslan borta, för då vet jag att garden har sjunkit så lågt att förståndet fallerar och så är det gjort.

Jag dör inte av min åkomma, det vet ni som står mig någorlunda nära. Men jag behöver hjälp för att bli av med den. Från det som kallas svensk sjukvård. Hehehehe… den är en historia för sig som det redan skrivs spaltmeter om.

Men vad jag har vid min sida är en friskvårdskonsulent som inte ger sig i första taget. Han heter Bamse. Han släpar med sig matte vare sig hon vill eller inte. Ständigt med svansen i vädret för att påminna henne om livets njutningar i stunder som är. (jaha ja, nu blev det byte av språkbruket och för all del, det är bara bra). För skulle jag skriva ur Bamses perspektiv skulle jag tro att han har mycket tok och roligheter att berätta om under de 1000 gångna dygnen. Människan som är jag glömmer att mitt i den brinnande lågan finns stunder av lycka. Så enkelt är det. Många små härligt studsande pärlor att lägga i handen och öppna den när det finns behov.

Ytterligare en grej. Det skrivna ordet. Försvinna bort i något oväsentligt men som ändå skingrar det påtagliga. Mitt bästa sällskap utöver Bamse är alltså datorn. Och som jag skrev i ett inlägg tidigare signar jag väl, att jag får vara med i utvecklingen.
För att få igång kreativiteten vid densamma så har jag idag börjat med historien om Aslög. Hur och varför hon lämnade Island och det är inte lätt att beskriva hur en plats ser ut som jag aldrig satt min fot på. Men bilder finns och fantasi. Det är bara att ge mig hän in i någon annans värld och beskriva vad som sker. Försöka få en händelse som, i första hand fängslar mina egna sinnen, men som i förlängningen kanske blir något läsbart för någon annan. När nu handlingen utspelar sig i en tid bortom vetenskapliga bevis som sätter käppar i hjulet (huvudet), är det faktiskt bara att dra på med vad människorna trodde på då. Ragnarök och att Oden slog ihjäl Ymer. Härliga tider – forna tider – min trivseltid.

😀

7 reaktioner på ”På den väg som är min

  1. Gläds åt Aslög – skriv henne, skriv dig – skriv! Kroppen gör ont, men det blir bra när det väl blir en operation. Skriv tills dess, och välsigna Bamse som gläder dig! Jag försöker komma ihåg att Molly gör detsamma! Kramar dig, och önskar dig god natt när det är dags.

    Gillad av 1 person

    1. Gomorron Margareta 🙂
      Äntligen är jag igång. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag har som ytterst få skrivare ingen plan redo, utan det får komma som det kommer. Men jag vet ju hennes mål. Alltid något 😉 Kram

      Gillad av 1 person

  2. Vet inget om vad du kämpar med. I grunden vet vi människor mycket lite om varandra. Bra eller dåligt. På gott eller ont. Vetskap skapar engagemang som vi inte alltid är beredd att hantera. Och ibland är det just det som behövs.
    Inser att det här blir en obegriplig kommentar från en gamling som inte mycket vet.
    Go middag!

    Gillad av 1 person

    1. Bloggen är det enda andningshål jag har haft under en lång tid och vad som är bra med det är att kunna behålla balansen och ha humorn och framtidstron om en bättre värld framför ögonen. Det blir oftast mer objektivitet i skrivandet om vardagen Och ibland pyser det till lite mer personligt.
      Oroa dig inte om ditt vetande för i mitt fall behöver du inte engagera dig personligt. Jag är bara så glad att få en kommentar, över huvud taget. Ge och ta. 😀
      Nu har jag iaf satt tänderna i en ny historia som kommer att engagera mig ett tag framöver.
      Go Kväll! 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Jag säger som Margaretha … Ja, skriiiiiiiiiv!!! Skriv av hjärtats lust, kära vän! Jag älskar ditt sätt att skriva, och din underbara humor. Plågad eller ej, du har aldrig misslyckats med skrivandet. Inte i min värld i alla fall 😀 ❤ ❤ ❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s